Nej, den svenska truppstyrkan i Afghanistan ingår inte i uppgörelsen, tvingades hon erkänna. Men de rödgröna vill spara två miljarder på försvaret. Det kommer att påverka storleken på olika förband och vilka internationella insatser som ska prioriteras.
I övrigt vill de rödgröna ha en tydligare politik för alliansfrihet och en mer aktiv svensk nedrustningspolitik. Dessutom ska de rösta emot avskaffandet av värnplikten, men har ingen tydlig idé om hur den ska återupprättas.
Några stora avgörande skillnader i förhållande till alliansregeringens politik finns inte. Det är Vänsterpartiet som drar snett, både i Afghanistanfrågan och om EU.
För att förhindra att Lars Ohly får inflytande över utrikespolitiken måste samarbetspartierna troligtvis betala ett högt pris. Kanske får V igenom några av sina många skattehöjningsförslag till stor skada för svensk ekonomi.
Det kan också vara läge att påminna om hur splittrad vänsteralliansen är i andra viktiga frågor.
Miljöpartiet framstår i många avseenden som ett borgerligt parti som i efterhand godkänner alliansregeringens politik. Till skillnad från S och V vill MP inte återinföra förmögenhetskatten. Partiet vill dessutom satsa 10 miljarder på sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag, men inte höja taket i a-kassan och sjukförsäkringen, som de två andra partierna.
Efter alliansregeringens satsning på jobbskatteavdraget är det småföretagarpolitiken som borde vara fokus. En politik som gynnar småföretagen är också en politik för ekonomisk tillväxt och fler arbetstillfällen. Här finns det en samsyn mellan de borgerliga och MP, medan S och V saknar en genomtänkt politik.
Det är naturligtvis lättare att vara överens om att höja bidrag och ersättningsnivåer. Sådana återställare kommer vi att få se om vänstersidan vinner valet. Men när det gäller att möta de verkligt tuffa politiska utmaningarna har vänstersidan ingen samlad strategi.
Inom skolpolitiken har alliansregeringen gjort enormt mycket för att återinföra tydliga kunskapsmål och för att skapa arbetsro i skolan. S har försiktigt närmat sig de borgerliga, medan V och MP svävar fritt i ett utopiskt ingemansland. Vilken politik oppositionen kommer att bedriva står skrivet i stjärnorna - men sannolikt blir det stopp för viktiga reformer, något som kommer att skapa förvirring och oro inom skolvärlden.
Det råder alltså stor osäkerhet om den rödgröna politiken. Även om partierna till sist skulle lyckas ena sig om ett valmanifest, finns det en djupgående ideologisk oenighet i viktiga frågor. Om de borgerliga blir bättre på att förklara sin politik för väljarna har de goda möjligheter att vinna nästa val.