Tystnaden kring socialdemokraternas politik inför framtiden är lika pinsam som bedövande. I stället erbjuds vi patetiskt skrattretande piruetter i uppvisningen vem som ska efterträda GöranPersson som partiets ordförande. Socialdemokraterna anstränger sig verkligen för att devalvera sitt folkliga förtroende. Ansvaret vilar i synnerhet på den uppsjö av kvinnliga och påstått kompetenta kandidater, av vilka den ena efter den andra drar sig ur när det börjar hetta till. Nu återstår Mona Sahlin och möjligen Ulrica Messing. Sedan LOs ordförande WanjaLundby Wedin lagt en välsignande och förlåtande hand över den inom LO hårt kritiserade Mona Sahlin, tyder mycket på att den erfarna men ifrågasatta Sahlin lanseras som valberedningens kandidat. Kandidater med snopp göre sig som bekant inte besvär.
Politiken då? Mona Sahlin tiger, Göran Persson skirver sina memoarer, Marita Ulvskog planerar för sitt uttåg. Övriga avvaktar partiledarvalet. Allt medan borgarna spänstar fram med hurtigt målmedvetna sjumilakliv.
Väljarna kastade socialdemokraterna ur sadeln därför att partiet med rätta uppfattades som en självgod pösmunk, nöjd och tillfreds med sakernas tillstånd, ur stånd att se det växande utanförskapet, men borgarna vann en hårfin seger, och socialdemokratin har goda möjligheter att revanschera sig i valet 2010 - om partiet mäktar med att mejsla fram en politik som tillgodoser folkets önskemål och krav på en rättvist fördelad välfärd och visar på hur arbetsmarknadens funktionssätt måste förändras för att anpassas till de förändringar som den globala omstruktureringsprocessen piskar fram. Den senare strategin måste utarbetas i samarbete med LO och TCO. Betinget måste fixas, oavsett vem som kreerar rollen som socialdemokratisk partiordförande.
Upphetsningen kring partiledarvalet speglar den sjukligt personfixerade tid vi lever i, och som media mer än gärna excellerar i. Därför reduceras politiken och idéerna till jobbiga tredjehandsfrågor. Därför nappar så många fackliga koryféer på kroken. Tidningar, radio och tv gäspar förstrött när fackliga aktivister vill snacka lönepolitik, men har de synpunkter på vem som ska efterträda Persson, då blinkar journalisternas ögon som speedade ljusslingor i advent.