Så beskrev Folkpartiets Erik Ullenhag skillnaden mellan alliansen och de rödgröna, under ett seminarium i Almedalen i går.
Och Ullenhags ord ekar i bakhuvudet under Mona Sahlins Almedalstal på onsdagskvällen. Trots att Mona Sahlin låter mycket mer engagerad än trötte Ohly, så är det något som skaver.
Ordvalen och själva sakinnehållet i talet spretar åt olika håll. Troligtvis är det Monas sätt att försöka dölja vänstervridningen. Rent ordmässigt innehåller talet förvånansvärt litet traditionellt S-gods: Visst nämns "rättvisa", "klyftor" och "solidaritet", men bara pliktskyldigast. När Mona Sahlin ska beskriva sin vision av Sverige använder hon ord som är neutralare på högervänsterskalan, ord som inte skrämmer mittenväljare: "Vi ska hålla ihop", "vi måste investera i varandra", "tillsammans kan vi".
Innehållsmässigt är det en helt annan femma. Mona Sahlin påstår sig stå för frihet, men betonar samtidigt att hennes frihet är annorlunda. För Mona Sahlin är frihet trygghet - trygghet som samhället via politiken garanterar. Den borgerliga frihetssynen är tvärtom att alla samhälleliga ingrepp minskar individens frihet.
Mona Sahlins tal gav några konkreta exempel på hur hennes så kallade frihet tar sig uttryck. Jämställdhet för kvinnor är fler jobb i kommuner och landsting, samt rätt till heltid. Kvinnor som vill driva eget företag inom välfärdssektorn är alltså inte fria att göra det, och företag som vill anställa på deltid och säsong är inte fria att göra det. Trygghet på arbetsmarknaden är 80 procent i a-kassa till 80 procent av löntagarna. Det är oerhört dyrt och kräver kraftigt höjda skatter. Friheten minskar för alla som måste lämna ifrån sig mer av sina pengar. Rättvisa i vården är att fabriksarbetarens och direktörens barn sitter i samma väntrum. Friheten att söka sig till annan vård, för att slippa väntrum överhuvudtaget, försvinner. Trygghet för unga är att efter ett års arbetslöshet tvingas gå en yrkesutbildning som arbetsförmedlingen anvisar. Friheten är helt borta - vi är tillbaka i livegenskap.
Mona Sahlin är otydlig om sakinnehållet i sin politik. Men exemplen ovan visar en klar tendens: Mona Sahlin pratar tvärtomspråket. När hon säger frihet menar hon ofrihet. Och när hon säger pensionärsskatt menar hon jobbskatteavdraget, som icke arbetande pensionärer inte får del av.
Så när Sahlin säger att hon ska avskaffa pensionärsskatten betyder det på vanlig svenska att hon ska avskaffa jobbskatteavdraget. Det är oundvikligt, de rödgröna har lovat så dyra saker att chockskattehöjning blir nödvändigt. Det vore dock rakare mot väljarna att inte prata tvärtomspråk. Slopat jobbskatteavdrag klingar annorlunda än avskaffad pensionärsskatt.