Mona Sahlin har det tufft nu.
Socialdemokraten Lotta Gröning skriver i en färsk bok att det "pågår en inofficiell vadslagning om att hon inte ens sitter kvar på partiledarposten till 2010". På debattsajten Newsmill diskuteras "Mosa Mona-kampanjen".
På ett sätt är Mona-krisen inte förvånande. Hon var inte förstahandsvalet som Göran Perssons efterträdare. Många inom LO har varit skeptiska till Sahlin en längre tid, och LO väger tungt inom s. Att en Mona-kritisk falang skulle börja vädra sitt missnöje med partiledaren när opinionssiffrorna vände nedåt borde därför inte förvåna.
Men det förvånar ändå. Lojaliteten med partiordföranden brukar vara stark inom s.
Dessutom försöker Mona Sahlin göra det hon valdes för att göra - förnya s så att inte valförlusten från 2006 upprepas 2010. Hon är förvisso vag och otydlig i många frågor, men i de fall där hon har satt ned foten har hennes ställningstaganden stämt med den valanalys som s gjorde efter fiaskot 2006.
Hon började med skolpolitiken. Sahlin har försökt att vrida flumskolevapnet ur händerna på alliansen genom att förändra s inställning till betyg och prov.
Sahlins löften om kraftigt höjda tak i a-kassan är också i linje med valanalysen. Där konstaterar man att s förlorade valet för att de förlorade "mellanskiktet": medelklassen, tjänstemännen och arbetarna i högre inkomstlägen. En slutsats är att mellanskiktet inte längre tjänar på s-styre, eftersom taken i socialförsäkringarna är för låga.
Men att mellanskiktet måste vinnas tillbaka skapar problem för Mona Sahlin.
Rådslagsrapporter och arbetsgrupper har nämligen smugit fram förslag efter förslag som för s närmare alliansens politik. Bortre parentes i a-kassan och tuffare krav på sjukskrivna att komma tillbaka i arbete kan bara tolkas på ett sätt: S vill vinna tillbaka mellanskiktet genom att triangulera moderaternas budskap att det ska löna sig att arbeta. Och även om inte Sahlin själv har serverat "högerpuckarna" är det henne som missnöjda vänstersossar riktar ilskan mot.
När så Sahlin - helt i linje med valanalysen - meddelade att samarbetet med mp fördjupas medan v lämnas utanför, briserade vänsterbomben.
Allt gammalt fackligt agg och misstänksamheten mot Sahlin som "högersosse" släpptes ut offentligt. När Sahlin tvingades backa om vänsterpartiets roll i en eventuell s-regering punkterades dessutom väljarnas förtroende för regeringsdugligheten.
Vissa har velat göra kritiken till en fråga om att Sahlin är kvinna, men det ser mer ut som en höger-vänster-strid inom socialdemokratin.
S-toppen uppfattade valförlusten 2006 som en signal om att gå högerut, för att vinna tillbaka mellanskiktet. Gräsrötter och fackligt aktiva har tvärtom tagit vänstersidans opinionsövertag som tecken på att det är dags för kursförändring vänsterut. Personen som valdes för att jämka ihop detta har lågt förtroende hos LO och rykte om sig att vara högersosse. Att Sahlin accepterade nomineringen tyder på en förkärlek för kamikazeuppdrag.