ETT LITET men viktigt steg i rätt riktning: Representanthuset sa ja till president Barack Obamas förslag till ekonomiskt stimulanspaket. Samtidigt växer insikten bland världens politiker och ekonomer: Det måste till ett omfattande batteri av stimulanspolitiska åtgärder för att komma tillrätta med den ekonomiska och finansiella kris som - om den tillåts bli manifest - förvandlar depressionen på 1930-talet till en mild, stilla västanfläkt.
USA MÅSTE gå i spetsen. Det förutsätter att senaten sluter upp bakom presidentens räddningsplan. Därmed skickas rätt signaler till världen i övrigt. Men mer behövs. EUs förslag att de nationella regeringarna satsar motsvarande en procent av BNP i stimulanspolitiska åtgärder vittnar mest om att politiker och byråkrater fortfarande låter sig styras av de endimensionella principer som präglar den dogmatiskt blinda, nyliberala monetarismen - som i dag står inför sin definitiva kollaps.
JAG SKREV TIDIGT hösten 2008 att världen behöver en rikhaltig arsenal av en Keynesiansk, efterfågestimulerande politik. Den insikten bär i mycket upp den strategi som mejslas och yxas till i Vita huset, och som definitivt är mer förutseende, realistisk och nödvändig än den försiktighetens strategi som dikterarar den svenska alliansregeringens agerande, dvs brist på.