Nu återstår bara en vecka av sommarlovet. Lärarna förbereder sig för fullt på att ta emot eleverna.
Men för vissa barn och ungdomar innebär uppropet ingen större skillnad. De vanemässiga skolkarna går till skolan bara när de känner för det.
Jan Jönsson, speciallärare och ordförande (fp) för Skärholmens stadsdelsnämnd, skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter att skolkande barn far oerhört illa. Forskning visar att ju mer barn skolkar, desto större är risken att de är kriminella och missbrukar droger. Skolket innebär naturligtvis också stor risk för ofullständiga - eller obefintliga - betyg, vilket begränsar valmöjligheterna i livet rejält.
Jönsson är upprörd över att samhället inte tar skolk på större allvar. Han föreslår flera åtgärder för att komma till rätta med problemet, bland annat att socialtjänsten ska sluta att vifta bort skolkandet och ta det på samma allvar som ungdomars kriminalitet eller droganvändande (vilket skolket ju ofta leder till).
Naturligtvis har Jönsson rätt - och det finns inget att invända mot hans förslag till åtgärder. Däremot glömmer han en sak som skulle kunna minska skolket. Storskolkare på gymnasiet förlorar sitt studiebidrag när skolktimmarna överstiger en viss gräns. Föräldrar till storskolkare i grundskolan skulle kunna få motsvarande medicin - indraget barnbidrag.
En sådan sanktion måste förstås användas med urskiljning, det vore horribelt att dra in barnbidraget när ett mobbat barn som inte får hjälp från skolan väljer att stanna hemma. Men när skolket inte har sådana orsaker och föräldrarna är totalt ointresserade av att få barnet till skolan - då skulle ett indraget barnbidrag kanske hjälpa.