Monopolet kräver nästintill perfektion

Svikna kunder, missnöjd personal, förlängda handläggningstider, skadeståndsanspråk och ett ökat antal JO-anmälningar. Det har varit Adriana Lenders vardag sedan hon i december tillträdde som ny generaldirektör för Försäkringskassan.

Det blev inga smekmånader på nya jobbet för försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender. Bild: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Det blev inga smekmånader på nya jobbet för försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender. Bild: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2009-03-05 00:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Svikna kunder, missnöjd personal, förlängda handläggningstider, skadeståndsanspråk och ett ökat antal JO-anmälningar. Det har varit Adriana Lenders vardag sedan hon i december tillträdde som ny generaldirektör för Försäkringskassan.

Kritiken mot kassan har varit hård - och befogad. Nu bekräftas den dessutom i kassans egen årsredovisning för 2008. Försämringarna är generella och omfattande. Sämst är myndigheten på att besvara samtal och ge besked i tid. Väntetiderna på utbetalning har varit oacceptabelt långa, vilket fått till följd att människor tvingat vända sig till socialtjänsten för försörjningsstöd.

Värst var det i somras, innan Lender tillträdde. I augusti fick bara 60 procent av de ersättningsberättigade sina pengar i tid. Men procentsatserna över ärenden som Försäkringskassan klarat i tid över hela året är skrämmande låga. Av bostadsbidrag och underhållsstöd betalades bara hälften ut i tid och nästan lika illa var det med handikappersättningen. Sämst handlades tandvårdsstödet för personer över 65 år, av detta betalades blott 38 procent ut i rätt tid.

Den enda siffra som pekar uppåt för 2008 är sjukersättningen som 70 procent fick ut i tid jämfört med 62 året innan. Men det är fortfarande en alldeles för låg siffra. Och det gäller för hela kassans verksamhet. När nu Sverige har ett statligt monopol på socialförsäkringar är det minsta man kan begära att systemet fungerar. Det gör det uppenbarligen inte.

Inte ser det ut att ljusna heller. Av Försäkringskassans totala personalstyrka på 12 300 ska cirka 700 försvinna. Hur handläggningstider, tillgänglighet och kvalitet då ska kunna förbättras är en svår ekvation att få ihop. Det totala sparkravet för 2009 ligger på 450 miljoner kronor. Drygt det dubbla, 950 miljoner, har generaldirektören å andra sidan begärt i extraresurser av regeringen. Annars riskerar siffrorna för i år att bli ännu sämre. Något pengabesked får dock inte Lender förrän den 15 april då vårbudgeten läggs fram. Och någon utbetalning blir det inte innan riksdagen klubbar den i juni.

Förhoppningsvis är det en tillfällig, om än orimligt djup, svacka som Försärkingskassan går igenom. 2005 års omstruktureringar har troligen ännu inte fallit på plats. En så stor och trögrörlig organisation behöver tid för att anpassa sig till nya omständigheter. Men poängen med förändringar är förbättring. Ärenden som avklaras i tid kan omöjligen tillåtas göra halt kring medelmåttiga 75 procent. Det ska skattebetalarna inte behöva nöja sig med.

Målet bör vara 100-procentiga utbetalningar i tid, men olika faktorer - varav den mänskliga är stor - gör det knappast möjligt i praktiken. Försäkringskassan består när allt kommer omkring av människor. Men för den sakens skull duger inte någon slags "good enough-mentalitet". Inte när svenskar i behov av ersättning är helt utlämnade till Försäkringskassan. Att gå till en bättre konkurrent går ju inte - för det finns ingen.

Läs mer om