Ursula Tengelin och Bengt Westermark från Cancerfonden vill ändra svenskarnas matvanor med hjälp av skatter (DN Debatt 23/3).
Deras resonemang lyder: Fetma, liksom rökning, ökar risken för cancer och är vanligast i grupper med låg inkomst och utbildning. Kunskapen om att fetma och rökning ökar cancerrisken är däremot större bland högutbildade och höginkomsttagare. Därför är cancer på väg att bli en klassfråga.
Så långt finns det inget att invända. Men sedan upphör logiken: De vill sänka skatten för nyttig mat och höja den för onyttig. Rökning är ju trots tobaksskatten vanligare bland låginkomsttagare, så det är svårt att tro att straffskatt på chips och läsk skulle åstadkomma något annat än fattigare chips- och läskkonsumenter.
Och vem ska avgöra vad som är nyttigt respektive onyttigt? Vem får betala den ökade byråkratin när livsmedelsproducenter, mataffärer och skattemyndigheter ska bolla med flera olika skattesatser? Risken är stor att det blir konsumenterna.
Om folks kunskap om cancerrisker brister kanske det behövs mer information. En "nyttighetsskatt" är däremot bara paternalistisk.