Alla kan nog minnas sina första darriga steg in i kärlekslivet. Det dödsföraktande modet som krävdes för den första tryckaren, den första kyssen och den första frågan "vill du ha mig?". Risken att ratas, att få ett nej, var så skrämmande hotfull och när det väl hände ramlade hela det pirriga hjärtat rakt ned i magen.
Inte är det konstigt om dagens ungdomar, med den teknik som står till förfogande nu, väljer att göra sina första trevare på nätet i stället. Skyddad av det fysiska avståndet och anonymiteten i cyberrymden är det säkert lättare att våga, och inte lika tillintetgörande att få ett nej.
Men när nätflörtarna ska gå över i riktiga träffar händer det att det går riktigt illa. 13-åringen i Norrköping som i helgen utsattes för en gruppvåldtäkt är ytterligare ett fruktansvärt exempel på hur katastrofalt det kan sluta.
Censur eller andra begränsningar av internet är dock varken möjligt eller önskvärt. Vi får helt enkelt acceptera att IT-åldern ställer nya krav på föräldrar. Tonårsföräldrar i dag måste hänga med och hålla sig uppdaterade i den webbvärld där deras barn rör sig, och diskutera det som händer i den virtuella världen med barnen precis som man diskuterar händelser i den verkliga världen. Endast så kan vi försöka hjälpa och stödja ungdomarna på vägen in i kärlekslivet, och samtidigt förebygga tragiska våldtäkter.