Förstämningen är stor i Linköping efter gårdagens besked. Men det är tyvärr inte allt Östergötland drabbas av. Det blir också en tid av oro i Motala. Electrolux har meddelat att man under året skall klubba igenom besparingar på 3,5--4 miljarder. Fabrikerna i Motala och Torsvik ligger illa till, men de anställda får vackert vänta på besked om det blir de som får gå. I det här läget blir det inte ens besked om när det blir besked.
Som om inte det räckte skall Electrolux lägga ned drygt tio fabriker i olika högkostnadsländer fram till 2008. Oron i Motala lär bestå fram till att denna globala åtstramning har klarats av.
Det är i just det perspektivet Motalafabriken måste sättas; av en allt snabbare global omställning. Tillverkningsindustrin flyr länder som Sverige för att etablera sig i låglöneländer i Östeuropa och Asien. Och det handlar inte enbart om cyniska och oansvariga marginaljakter hos företagsledningarna. Det handlar också om att konsumenterna kallt köper den billigaste produkten och tvingar företag till drastiska överlevnadsstrategier. Ingen stödköper varor från Electrolux för att de kan vara producerade i Motala.
Många företag har utrymme för ett effektivare resursutnyttjande i Sverige. Men i övrigt finns det få sätt att hjälpa sådana som Electrolux. Situationen är ungefär densamma som med det svenska jordbruket. Det skulle snabbt slås ut i en riktig konkurrenssituation men vi värnar öppna landskap. Därför upprätthålls en mängd skydd för produktionen. Men gigantiska industrisubventioner för att hålla liv i alla fabriker runt om i landet är varken möjliga eller önskvärda.
Enligt nya siffror från Svenskt Näringsliv kommer antalet anställda inom svensk industri att minska med 300 000--400 000 de närmaste tio åren. Främst till förmån för investeringar i utlandet. Vad går att göra åt detta?
Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster pekar i sin bok "Tidsjakten" på att nya jobb kommer att skapas inom industrin. Men det är sådana som handlar om marknadsföring och projektledning. Och andra sektorer kommer förvisso att växa, men det är sådana som i dag främst ryms inom den offentliga sektorn, sådana som hälso- och sjukvård och utbildning. Inslaget av reell konkurrens och förnyelsemöjligheter är små och regle-ringarna desto fler.
Det är svårt att se annat än att en liberalisering måste till för att möjliggöra tillväxtpotentialen inom dessa områden. Men i takt med att svenska jobb flyttar utomlands måste rimligtvis den politiska beslutsamheten öka.
Arbetarna i Motala kan förstås inte hoppas mycket på detta. Den strukturomvandling som eventuellt kommer att kräva deras arbetstillfällen har hittills inte mötts av annat än traditionella "paket" och "åtgärder" som riktas stötvis och i all hast mot enskilda orter. Det är sådant som kommer att ställas i utsikt för deras del. Men den sortens politiska reaktioner är och förblir kortsiktiga, och vittnar mer om politikers vanmakt än makt inför det skeende som är i full färd med att omvandla världen. Annat måste till.