Svensk debatt är motsägelsefull; dels är det rätt tråkig, dels kan konvenansen skifta rejält i en och samma fråga. När kristdemokraternas Alf Svensson påstod att det förekom fuskande i trygghetssystemen fick han sina fiskar varma av socialdemokraterna. Nu, sådär två år senare, lägger regeringen fram ett åtgärdspaket för att få bukt med det just det fusk som nu är ett allmänt erkänt fenomen.
En utredare har fått i uppdrag att se över behovet av att kriminalisera vissa former av grovt fusk, och man skall se över formerna för att återkräva bidrag som aldrig borde betalats ut. Över huvud taget skall kontrollsystemen stramas upp, är det tänkt.
Det är inte en dag för tidigt. Svensk välfärdsdoktrin har präglas av två motstridiga principer i synen på medborgaren. Å ena sidan skall denne misstros, kontrolleras och utsättas för en rättslig press som befinner sig i utkanten av vad som är godtagbart i en rättsstat: det är när medlen för välfärden skall samlas in, skatteuppbörden.
Å andra sidan skall förutsättas att hon godvilligt avstår från resurser hon inte har rätt till trots att de dinglar framför näsan på henne och staten tittar åt andra hållet: det är när välfärdens strömmar fördelas i form av bidrag och transfereringar.
Båda dessa principer behöver närma sig varandra. Utredningen är ett steg i rätt riktning.