Valet i Zimbabwe är ännu inte avgjort. President Robert Mugabe har anklagat oppositionen för valfusk och kräver en omräkning av rösterna.
Det är bitter ironi med tanke på alla tidigare val som Mugabe vunnit genom fusk, censur, våld mot valarbetare och begränsningar av yttrandefriheten. Även denna gång är det långt troligare att Mugabe och hans parti Zanu-PF har valfuskat än att oppositionspartiet MDC har gjort det. Trovärdiga valobservationer pekar i den riktningen.
Mugabe vill sannolikt vinna tid för att inventera sina maktmedel inför en andra valomgång i presidentvalet. Våld, hot och trakasserier mot oppositionen är att vänta.
Ännu ett skäl till Mugabes krav kan vara att MDC-ledaren, Morgan Tsvangirai, hävdar att han vunnit den första omgången. För det krävs över 50 procent av rösterna. Valkommissionen tiger - men säger inte emot Tsvangirai. Mugabe hoppas kanske kunna "justera" omräkningen till sin fördel.
För första gången i Zimbabwes historia är det dock tveksamt om Mugabe kan klamra sig fast vid makten. De inofficiella siffrorna från presidentvalet ger honom bara lite mer än 40 procent. I parlamentsvalet förlorade Zanu-PF majoriteten till MDC.
Den i dag 84-årige Robert Mugabe blev Zimbabwes första premiärminister när det rasistiska vita Rhodesia gick i graven 1980. Han var då en frihetshjälte som suttit tio år i fängelse för sin politiska övertygelse och kämpat sex år med vapen i hand.
Trots massakrer och brott mot de mänskliga rättigheterna lyckades Mugabe länge upprätthålla bilden av sig själv som en idealist med ärliga avsikter att reformera och utveckla Zimbabwe. Inte minst har hans status varit hög bland andra afrikanska ledare - i synnerhet hos makteliten inom ANC i Sydafrika. Det var hos Mugabe som många av ANC:s kämpar sökte skydd och fick träning i gerillakrigföring under 1970- och 1980-talet.
Allt färre afrikanska statschefer håller i dag Mugabe om ryggen. Stora delar av hans eget parti är öppet kritiska eller avvaktande. Han har delvis tappat kontrollen över säkerhetstjänsten, armén och polisen.
Det är Zimbabwes katastrofala ekonomi som till slut undergrävt Mugabes makt. Han har inte längre resurser att genom mutor, ekonomiska fördelar och dusörer köpa sig lojalitet.
Utvecklingen mot ekonomisk bankrutt tog fart när Mugabe år 2000 började beslagta vita farmares mark och dela ut den till sina krigsveteraner - i många fall redan besuttna män. Hundratusentals lantarbetare blev arbetslösa och utan hem, inflationen galopperade och exportinkomsterna från jordbruket försvann. Zimbabwes ekonomiska politik har i dag bara förlorare.
Inte bara Mugabes ålder gör det uppenbart att hans epok går mot sitt slut. Han kan möjligtvis klara att rigga ett sista val - det vore inte ens det värsta scenariot.
Det man bör frukta är en politisk dödskamp som slungar Zimbabwe in i ännu en destruktiv spiral av våld, maktkamper och humanitära katastrofer. Det arvet kan Robert Mugabe gott få ta med sig i graven.