Turism, popmusik och dataspel. Där har ni Sveriges hopp och framtidstro, om man ska tro Socialdemokraterna.
I slutrapporten från partiets jobbrådslag skriver man insiktsfullt om hur viktigt det är med omställning och förnyelse. Många av de industrijobb som försvinner under krisen kommer aldrig tillbaka, och därför är det livsviktigt att det växer fram företag och jobb inom andra branscher.
Men sedan upphör insiktsfullheten, när S tvärsäkert slår fast att dessa framtidsbranscher är turism, popmusik och dataspel.
Man kan undra vad S tror om framtiden. Nog för att förmögna amerikaner och japaner uppskattar det exotiska ishotellet i Jukkasjärvi, men ska Sverige inom tio år bli ett av världens främsta turistländer så måste vi få hit sol- och badsemestrare. Så snabb klimatförändring tror nog inte ens Al Gore på.
När det gäller popmusiken och dataspelen tycks S i stället helt ha missat utvecklingen. S skriver om den kommunala musikskolans betydelse för det svenska popundret, men barnen som gnider fiol i musikskolan i dag kan knappast räkna med att tjäna pengar som Per Gessle i framtiden. Piraterna och den olagliga fildelningen av upphovsrättsskyddat material rycker undan försörjningsmöjligheterna både för musiker och dataspelsutvecklare.
Men det väljer S att blunda för. De skriver flera sidor om hur kommunala musikskolan och nya professurer i dataspel ska rädda sysselsättningen, men ingenting om att musik- och dataspelsbranscherna med fortsatt fildelning i framtiden kanske bara består av hobbyutövare.
Sanningen är ju att ingen vet vilka branscher som är framtidens vinnare. Därför är det rationella att göra generella förbättringar för företag och entreprenörer. Mindre regelkrångel och lägre skatter är bra för alla företag - inte bara de inom turism, pop och dataspel.
Men det vill inte S. Att förbättra för näringslivet generellt strider mot deras tradition. Dessutom vill de gärna framställa sig om handlingskraftiga och jobbskapande - och då klingar några nya dataspelsutbildningar och en särskild musikexportsatsning bättre än exempelvis en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna.
Marknadsekonomin har beskyllts för att vara krisens orsak, och den vågen surfar S på när de framställer sig själva som outgrundligt visa spåmän med kunskap om vilka branscher som blir framgångsrika. Men tänk om de har fel. Då sitter vi där i framtiden, med horder av arbetslösa musiker och spelutvecklare, och tomma lyxhotell som förfaller i varje stad. Samtidigt har många andra idéer - som kunde ha utvecklats till företag och jobb - aldrig fått chansen.
Vi som inte tror att vi kan spå framtiden måste tro på marknadsekonomin, och kräva förbättringar för alla företag. Vi som inte har någon kristallkula får lita på att sund konkurrens vaskar fram framtidsföretagen och de nya jobben. I våra ögon är generella förbättringar för näringslivet mycket smartare än aldrig så stora satsningar på några politiskt utvalda framtidsbranscher.