Men det mesta tyder på att frågan är när, snarare än om, Mubarak tvingas lämna sin post.
Och det är gott så. Egyptierna vill ha frihet och demokrati, och enligt demonstranterna är en första förutsättning att diktatorn sedan 30 år lämnar makten. Frågan är vad som händer sedan.
Eftersom det inte har funnits någon föreningsfrihet eller riktig politisk opposition i Egypten har många vänt sig till den islamistiska organisationen Muslimska brödraskapet (MB) med sitt missnöje. Den stora skräcken i USA, Israel och EU är därför att MB blir nya makthavare i Egypten. De skulle kunna gripa makten som mullorna gjorde i Iran 1979, men de skulle också kunna vinna den i ett demokratiskt val. En representant för MB säger till SvD (31/1) att om det vore val nästa vecka skulle hans organisation få 80 procent av rösterna, men om tid ges för nya partier att skapas så sjunker stödet till 20-25 procent.
Egentligen ska inte västvärlden lägga sig i om Egypten demokratiskt röstar fram ett islamistiskt styre. I väst hyllar vi en oinskränkt demokrati, och den inställningen kan man inte rucka på för att människor i andra länder röstar på ett sätt vi inte gillar. Men vi ska inte heller blunda för att MB vid makten skulle innebära stora problem, både för egyptierna själva och för omvärlden.
Kvinnor, homosexuella och den kristna minoriteten i Egypten skulle få det svårt. MB har redan uttalat att kvinnor och kopter inte kan komma på fråga som president, och när MB:s representant av SvD får frågan om homosexuella i Egypten låter han farligt lik Irans Ahmadinejad: "Det är inte vårt problem - det är ert problem i Europa eller Amerika! Varför vill ni exportera det problemet hit?"
Internationellt är det förhållandena kring Israel som står på spel. Mubarak har varit USA:s förtrogne i att stå upp för Israel, och MB vid makten skulle innebära stor oro - det starkt Israelfientliga Hamas är en gren av MB.
Detta är sannolikt också en förklaring till USA:s mycket försiktiga uttalanden. Det handlar inte bara om USA:s tappade ansikte, när Egyptens folk vänder sig mot diktatorn som USA haft så goda relationer med, det är också politisk strategi. Amerikansk kritik mot MB riskerar att öka deras stöd i Egypten, vilket vore en mardröm för USA och Israel.
Men demokrati kan och ska inte komma med förbehåll. Det vi kan hoppas på är att Mubarak avgår och en övergångsregering bildas. Då får den splittrade oppositionen en chans att organisera sig innan det hålls val, och kanske kan partier med mer fred och mänskliga rättigheter på agendan utmana Muslimska brödraskapet.