"Vi är varselsamordnare och inga Jesusfigurer", förtydligade Björn Eriksson sin egen och Jan Owe-Larssons funktion under gårdagens dialog om arbetsmarknaden i länet. Påpekandet var på sin plats, för många av förslagen som kommit in till varselsamordnarna bortser från att de är underställda både regering, riksdag och EU-bestämmelser.
Mycket av det som skulle kunna göras för att dämpa och lindra arbetsmarknadskrisen i länet ligger ju i händerna på rikspolitiker. Därför skickar varselsamordnarna en önskelista över infrastrukturprojekt och andra statliga investeringar till regeringen - och hoppas att några av dem ska gå igenom. Konkurrens lär inte saknas, andra län har liknande önskemål.
Och förslaget från flera olika håll om att låta krisdrabbade arbetsgivare övervintra med anställda på a-kassa faller på EU-reglerna om statsstöd. Björn Eriksson förklarade varför det absolut inte ligger i Sveriges intresse att luckra upp dessa regler: Om länder som Storbritannien och Tyskland skulle få fritt spelrum att pumpa in statsstöd i sina storföretag skulle Sverige förlora på det.
Givet de snäva ramarna för vad som är möjligt att göra lokalt och regionalt har varselsamordnarna fått mycket uträttat på kort tid. På utbildningssidan har man ansträngt sig för att åstadkomma samverkan inom länet. Det är större chans att få hit många och bra utbildningar om kommunerna samarbetar, är budskapet.
Ändå blossade viss "kommunal protektionism" upp när företrädare från Linköpings universitet påpekade att 10 procent av högskoleplatserna står tomma. "Förlägg högskoleutbildningarna där människor finns", svarade utbildningschefen i Motala. För varslade i Motala som skulle kunna tänka sig att plugga är det troligare att studiefinansieringen än studieorten är hindret. Studiemedlet är betydligt lägre än a-kassan, och det kan få familjeförsörjare att avstå.
Utbildning hjälper dock föga om det inte finns arbeten att söka. När det gäller företagsutveckling blir det extra pengar till Nyföretagarcentrum, och möjligheter för Almi att hjälpa företag med riskkapital. Men företagsklimat är främst en rikspolitisk fråga, och där förtjänar regeringen kritik. Om alliansen efter valsegern 2006 hade varit lika ivrig att genomföra sin näringspolitik som förändringarna av a-kassan och sjukförsäkringen så hade Sverige stått bättre rustat inför lågkonjunkturen.
Minst utrymme under dialogen fick jobben i den offentliga sektorn. Björn Eriksson påpekade att det sker personalminskningar i tysthet - vakanser som inte ersätts, vikariat som inte förlängs. När uppsägningar på den privata sidan leder till lägre skatteintäkter är risken för varsel i kommuner och landsting stor.
Att den mansdominerade privata arbetsmarknaden uppmärksammas mer än den kvinnodominerade offentliga kan förklaras just med att den förra är en förutsättning för den senare. Men i det pressade läge som råder måste regeringen vara beredd att skjuta till extra pengar till kommuner och landsting.