Allt fler östgötar anser sig ha dålig ekonomi, enligt en studie från landstinget som Corren skrev om på måndagen.
Femton procent av befolkningen i länet anser sig ha mycket eller ganska dålig ekonomi. Jämfört med 2002 anser sex procent färre att de har en god ekonomi.
Siffrorna är anmärkningsvärda.
Vi kan lämna därhän att skillnaderna mellan olika kommuner i länet och mellan bostadsområden inom varje kommun är stora. Det måste sägas vara ett ganska väntat resultat.
Olika grupper i samhället gör dessutom mycket olika uppskattningar av sin ekonomiska status. Högutbildade personer anser sig till exempel generellt sett ha bättre ekonomi än de lågutbildade gör. Inte heller här finns någon anledning att förvånas.
Det märkliga med att så många anser sig ha fått sämre ekonomi de senaste åren är att det objektivt sett inte är sant. Sverige befinner sig mitt i en strålande högkonjunktur och den disponibla inkomsten ökar stadigt.
Någon kanske invänder att resultatet i undersökningen speglar de åtstramningar av a-kassan som alliansregeringen gjort. Men när undersökningen gjordes 2006 hade dessa ännu inte genomförts. Svaret finns alltså inte där.
Däremot har siffrorna säkert att göra med att högkonjunkturen inte gynnar alla lika mycket. Vissa drar ifrån, andra står kvar på samma eller marginellt bättre nivå.
Det är som när socialdemokraterna anklagar alliansen för att ha höjt skatten för pensionärer - när den i själva verket har sänkt skatten för dem som arbetar. Enligt känslans logik uppfattar många det som att de har fått det sämre när andra får det bättre.
"Vi jämför vår konsumtion med andra och siktar hela tiden högre", sa Peter Norell, kontorschef på SE-banken i Linköping till Corren i går, som förklaring till siffrorna.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Det är först när grannarna skaffar platt tv som vi inser hur stort behovet är.
Våra krav på högre standard tycks dessutom öka ju mer vi har.
Att det gäller välfärden konstaterade Sveriges dåvarande statsminister Tage Erlander redan på 1950-talet. Kraven på samhället ökar ju bättre vi får det - i stället för tvärtom.
Förmodligen är det också därför som så många just nu tycks vara redo att lyssna på socialdemokraterna när de hävdar att alliansen är på god väg att riva ner välfärdssamhället. Opinionssiffrorna för s når nya rekord - samtidigt som välfärden står starkare än någonsin.
Den tusenlapp som regeringen plussat på en genomsnittlig inkomst tycks ha gått obemärkt förbi. Att a-kasseavgiften har höjts med ett par hundra har upprört desto mer.
Välfärdsamhällets förbannelse tycks vara att medborgarna aldrig blir nöjda. Paradoxalt nog kan det ligga bakom både socialdemokraternas valförlust - och de aktuella framgångarna i opinionsmätningarna.
Väljarkåren är förmodligen aldrig så svår att behaga som just när den har det allra bäst.