Mer statlig styrning är den senaste lösningen på medborgarnas bristande intresse för EU. 2004-kommittén har tagit fram en lösning som presenteras i dag. Kommittén föreslår att en ny myndighet inrättas. Dess syfte skall vara att fördela pengar till projekt som väcker debatt om EU.
2004-kommittén tillsattes för tre år sedan för att öka kunskapen och bredda debatten om EU. Verksamheten har bland annat bestått av information och debatt via hemsidan EU-stafetten. Framgången har varit begränsad. Vilket inte minst det låga valdeltagandet i det senaste EU-parlamentsvalet bekräftar. Trots detta framhärdar kommitténs ledamöter och hävdar att det behövs mer av samma folkupplysning för att öka intresset för EU frågor. Ledamöternas slutsats är att permanenta kommitténs verksamhet i form av en myndighet.
Samtliga ledamöter i kommittén är politiker från våra riksdagspartier. Alla utom en står bakom förslaget. Förnuftets röst är folkpartiets representant Karin Granbom.
Hon hävdar att myndigheter inte skall initiera debatter. Hon har rätt. Det är inte statens uppgift att välja vad som ska debatteras. Statligt utvald finansieringen av vissa projekt kan leda till politisk rundgång. Frågor som intresserar myndighetens styrelse eller gynnar dess företrädare kan få extra uppmärksamhet. En fri samhällsdebatt kan helt enkelt inte vara planstyrd av en myndighet.
Den tilltänkta myndighetens främsta uppgift är att fördela fem miljoner per år till olika projekt. Kostnaden för att hantera dessa fem miljoner skulle sannolikt snabbt överstiga den summan. Även en liten förvaltning som till exempel Glesbygdsverket kostar pengar. Det har 35 anställda och driftskostnader per år på 26 miljoner. Är det försvarbart att skapa en ny myndighet som riskerar att kosta mer än den delar ut?
Men pengarna är inte huvudfrågan. Tanken att inrätta en myndighet som ska stimulera debatt om EU sätter i själva verket det politiska misslyckandet i blixtbelysning. Majoriteten av Sveriges partier och politiker står bakom EU-medlemskapet. Ändå har medborgarnas missnöje vuxit. Då inrättar vi en myndighet. Det brukar kallas att abdikera.