För några dagar sedan förklarade Göran Persson att han för sin del betraktade tillväxtsamtalen med Svenskt Näringsliv som avslutade. Det är ett intressant ordval. Det indikerar dels att han inte riktigt vet om Svenskt Näringsliv är av samma uppfattning, dels att han inte bryr sig ett skvatt om vilket.
En sådan arrogans kan han kosta på sig inte minst för att Svenskt Näringsliv kommit att bli en särdeles hovsam motpart i samhällsdebatten. Organisationen har ju sedan några år funnit för gott att avstå från all opinionsbildning som kan förgrymma socialdemokratin för att i stället söka samförstånd.
Det är delvis mot den bakgrunden den nya kampanjen "Fördel Sverige" skall ses. Fram till ett halvår före valet skall ett 50-punktsprogram vara färdigt för att sätta fokus på sådant som bör åtgärdas till tillväxtens fromma. Men man aktar sig för att göra några som helst politiska ställningstaganden. Förhoppningen sätts i stället till ett slags allmänt sunt förnuft bland politiker. Realistiskt?
Nja, kompetensen lyser i så fall klarare i organisationens sakanalys. Speciellt när studierna av det svenska tillståndet bryts ned på regionnivå. Den bild av Östergötland som presenteras ger anledning till oro.
Östergötland har inte bara högre sjukfrånvaro än genom-snittet, också arbetslösheten är högre här. Andelen egenföretagare är mindre än i riket, och med undantag för Linköping kommer också arbetskraftsutbudet att minska i hela länet framöver. Och som lök på laxen är det dessutom brist på arbetskraft i länet. Utbildningen är snedvriden mot fel yrkeskategorier.
Länet lider inte av andra åkommor än resten av landet, men i många fall lider man värre. Varför? Det är inte lätt att svara på. Speciellt den höga sjukfrånvaron ger anledning till eftertanke. Det kan förstås vara så att siffrorna är helt och hållet strukturellt betingade, att den sorts produktion där sjukfrånvaron brukar vara hög är mer framträdande i Östergötland. Eller så är det så, om man sväljer det faktum att svensk sjukförsäkring i hög grad överutnyttjas, att det speglar en dyster anda. Ett sådant perspektiv blir inte bättre när man söker förklaringen till att så få östgötar kavlar upp armarna och vill starta nya företag.
I alla händelser står det klart att det behövs krafttag för att vända utvecklingen. På riksnivå för att skapa grundläggande förutsättningar för utveckling och tillväxt, och på östgötsk nivå för att förbättra de lokala villkoren.
Svenskt Näringsliv gör värdefulla insatser för att blottlägga känsliga samhällsekonomiska problem som dessa. Ännu bättre vore det om de själva vässade sin strategi ytterligare till att också attackera de politiska orsakerna i stället för att hoppas att andra gör det. Östergötlands dystra siffror vänds inte genom samtal. De vänds genom målmedveten borgerlig politik. Det kan gott sägas högt även av andra än Östgöta Correspondenten.