Den svenska sexköpslagen är mer ett uttryck för ett samhälleligt motstånd mot prostitutionen än ett effektivt vapen mot den rikligen florerande sexhandeln.
Trots det tror sig de svenska socialdemokraterna, med förra ordföranden i partiets kvinnoförbund och aktuell kandidat till en plats i EU-parlamentet, Inger Segelström, i spetsen, att de kan få andra EU-länder att införa samma lag, och därmed bidra till att trafficking minskar.
Sexköpslagen har inte minskat prostitutionen i Sverige. Endast en handfull män har gripits misstänkta för sexköp och bara ett par, tre har dömts. En av svårigheterna med tillämpningen av lagen är att bevisläget i nästan alla fall är omöjligt.
Här i Sverige får vi nöja oss med att samhället uttryckt en resolut attityd mot sexhandel.
I stora delar av övriga Europa skulle den inte heller fylla någon annan funktion. Det är otroligt naivt att tro att de samvetslösa typer som sysslar med så kallad trafficking skulle bry sig om att det finns en lag mot sexköp. De kommer att fortsätta sin snuskiga hantering och förstöra många unga flickors, kvinnors och unga mäns liv till dess rättvisan hinner ifatt dem.
Och en spanjor eller italienare som brukar köpa sex (enligt statistiken gör ungefär hälften av alla män i sydligaste Europa det) vill fortsätta göra det, hittar han säkert, i likhet med svenska sexköpare, ett sätt att kringgå lagen.
Det är utmärkt att allt fler för upp kampen mot sexhandel och trafficking på agendan. Nu gäller det att kraftsamla till en verksam strid mot denna senare tiders skamliga styggelse, men då är det knappast en tandlös sexköpslag av svenskt märke som är bästa vapnet.