Ingen vet var Sara, 12, och Johan, 15, är. För en månad sedan rymde syskonen från Folåsa behandlingshem, där de varit placerade sedan den 16 juli förra året.
Corren har berättat om syskonen i flera artiklar. Eftersom det rör barn som blivit omhändertagna av sociala myndigheter går det inte att få fram alla detaljer, myndigheterna hänvisar till sekretessen och föräldrarnas berättelser är delvis motstridiga. Men några saker står klara:
Sara och Johan blev mobbade och därför valde deras pappa att ta dem ur skolan 2001. I stället fick barnen hemundervisning. I juli 2006 beslutade socialnämnden i barnens hemkommun Filipstad att syskonen skulle omhändertas, eftersom de inte gick i skolan och berövades sociala kontakter. Syskonen placerades i ett familjehem som de genast rymde ifrån. På grund av rymningsbenägenheten placerades barnen istället på Folåsa behandlingshem, som de nu alltså rymt ifrån.
Att ta barn ifrån deras föräldrar är det största ingrepp ett samhälle kan göra mot enskilda. Ändå är det ibland nödvändigt för att undvika en katastrof. Fallen Bobby och Louise visar det.
Socialnämnden som fattar besluten har en svår uppgift. Politiker i socialnämnder måste förstå sitt tunga ansvar och få all utbildning de behöver för att göra ett bra jobb.
Tyvärr har inte socialnämnden i Filipstad levt upp till ansvaret.
Nämnden begick sitt första uppenbara misstag när de placerade barnen på Folåsa.
Barn som ska få normala sociala kontakter bör inte placeras på ett låsbart behandlingshem, där de andra boende är äldre ungdomar - många med erfarenhet av kriminalitet och/eller droger.
Ordföranden för socialnämnden i Filipstad, Sune Frisk (s), säger att fallet diskuteras i nämnden var tredje månad.
För en tolvåring är tremånadersintervaller outhärdligt. Nämnden borde uppdateras om utvecklingen en gång i veckan, för att snabbt kunna ompröva beslutet.
Frågan är om nämnden har någon långsiktig plan för Sara och Johan. Målet sägs vara att "barnen ska ha umgänge med båda föräldrarna".
Ändå hölls Sara och Johan under sina första månader på Folåsa isolerade från omvärlden. De fick inte ens träffa varandra mer än 15 övervakade minuter i veckan. Det är svårt att se hur detta syftar till umgänge med föräldrarna.
Sara har varken fått undervisning eller psykologsamtal under det dryga år hon har vistats på Folåsa.
Socialnämnden har satt sig själv som Saras och Johans vårdnadshavare. Vad gör en vårdnadshavare när två barn är på rymmen? Enligt Sune Frisk hoppas man att de ska återvända frivilligt, mer tycker han inte att han kan göra.
Däremot har socialnämnden begärt att Sara ska omhändertas enligt andra lagparagrafer än hittills:
Sara har gått från en 11-åring som omhändertogs för att hennes pappa höll henne hemma från skolan, till en snart 13-årig tjej som anses utsätta sig själv för sådana risker att hon måste omhändertas. Den utvecklingen har skett under tiden på Folåsa behandlingshem.
Det visar att socialnämnden i Filipstad har misslyckats.