Är yngre människor för rastlösa? Det är lätt att fråga sedan det visat sig att allt färre unga läser böcker. Sedan 80-talet har läsandet i åldern 16-24 minskat med över tio procent. Trots att böcker har blivit billigare och att det släpps fler titlar än någonsin.
Förra veckan presenterade Statistiska centralbyrån (SCB) en undersökning om svenska folkets läsvanor. Mätningen visar att fyra av tio läser regelbundet. Man ser också att framför allt medelålders och äldre kvinnor låter sig frodas i litteraturens rika utbud.
Allra mest häpnadsväckande är kanske att antalet män som aldrig läser böcker har ökat från 22 procent till 31. Bokbranschen går därmed nästan miste om var tredje man.
En del kanske förvånas över att läsningen även minskar bland yngre. Men egentligen är trenden inte överraskande. Vardagens höga tempo smyger sig allt längre ned i åldrarna och precis som för många vuxna upplevs tiden som en bristvara. Och ju mer rastlös man är, desto mer obenägen är man att stanna upp och läsa en god bok.
Dessutom är det uppenbart att barn och ungdomar ägnar allt mer av sin fritid åt datorer och tv-spel.
Är detta något att oroas över? Många unga laddar ju ner böcker i sin mp3-spelare. Man surfar på nätet. Lyssnar på musik. Och varför inte välja bort läsningen för att i stället se en film med polarna?
Det är riktigt att många behov kan uppfyllas utan att behöva läsa böcker.
Men mycket talar för att det är lättare att skapa en inre bild utifrån det skrivna. Läsning väcker nyfikenhet, triggar fantasin och ger en större förmåga att tolka berättelsens andemening.
Självklart blir det också lättare att formulera sina egna känslor och idéer.
Förra året väckte folkpartiet uppmärksamhet med sitt utspel om en svensk litteraturkanon. Förslaget, som lanserades av Cecilia Wikström, togs fram i syfte att stärka litteraturens och det svenska språkets ställning. Hon ansåg också att det skulle främja integrationen om alla elever fick läsa ett visst antal svenska klassiker.
Tanken är god men förslaget sämre. En kanon blir snabbt gammal. Och vad som är en "svensk klassiker" för vissa kan vara något helt annat för andra. Till syvende och sist är inte det viktigaste vad utan att barn och ungdomar läser.
Alla som vill att unga ska läsa mer borde därför se till att bokläsandet blir en roligare upplevelse. För många är steget från serietidningar till Wilhelm Moberg och August Strindberg för långt. Allra bäst vore om lärarna kunde locka med ett större urval och i högre grad anpassa läsningen efter individens egna önskemål.
Yngre män behöver också vuxna förebilder. I dag vimlar det av kvinnliga författare som skriver om relationer och vardagsliv. Men vem skildrar pojkars vardag? Här finns en stor uppgift att ta sig an.
Mycket skulle också vara vunnet om bokbranschen kunde bredda sitt urval och släppa fler ljudböcker.
Det räcker inte med snygga omslag om man vill locka unga läsare. Men om lärare och politiker fokuserar mer på att man läser än vad, skulle fler märka att böcker ger stora upplevelser.