Allting blir inte bra om Socialdemokraterna byter partiledare. S brottas med några tunga problem som kommer att finnas där oavsett vem som leder partiet:
? De nya Moderaternas förflyttning mot mitten har fått väljare att gå direkt från S till M.
? S egen förflyttning från att vara ett parti för den breda allmänheten till ett parti för olika "underordnade" intressegrupper (till exempel HBT, invandrare, feminister, sjukskrivna och arbetslösa) har minskat väljarunderlaget. Att S letar andra "förtryckta" grupper än arbetarklassen kanske är oundvikligt i ett moget välfärdssamhälle, men det skapar problem för partiet.
? Apropå moget välfärdssamhälle - när den ekonomiska grundtryggheten är garanterad vill människor utvecklas och förverkliga sig själva. Det öppnar för individualism och högervindar. Fördragsamheten med paternalistisk politik och social ingenjörskonst minskar med växande välstånd.
? Den globaliserade ekonomin minskar möjligheterna att driva en traditionell S-politik för tillväxt och sysselsättning. Keynesiansk stimulanspolitik med budgeterat underskott i lågkonjunktur riskerar att leda till sänkt kreditbetyg, högre marknadsräntor och kritik från EU.
Med detta sagt - Håkan Juholt framstår mer och mer som en omöjlig S-ledare. Inte på grund av hans uppmärksammade hyres- och reseersättningar, utan på grund av de ständigt motsägelsefulla beskeden, det retoriska slarvet och de rena osanningarna.
I Ekots lördagsintervju (12/11) klarade Juholt inte av att ge klara besked om partiets syn på vinster i välfärden. Det är att missa öppet mål av en S-ledare mitt under Caremakrisen.
Juholts i sig viktiga kritik mot att föräldrarnas utbildningsnivå är avgörande för barns skolresultat slarvades bort när Juholt tolkade det som "skolsegregation". Skolverket har dementerat - Juholt hade fel.
Juholts vägran att debattera i SVT om han inte får möblera studion är löjeväckande. Om han hade politiskt självförtroende och visste att hans politik inte kan blandas ihop med SD:s skulle han strunta i möbleringen. Att Juholt dessutom fortsätter att upprepa lögnen om en skriftlig överenskommelse mellan S, V och MP - trots Åsa Romsons dementier - får honom att verka förvirrad och desperat.
Läget lär knappast bli enklare framöver. Just nu tyder opinionsmätningarna på att S blöder väljare till M, MP och SD. Om Jonas Sjöstedt blir ny partiledare efter Lars Ohly är risken stor att S även tappar väljare till V.
Håkan Juholts hårdaste kritiker finns internt. Thomas Östros vägrade säga att han har förtroende för Juholt, och kallade den senaste tidens spretiga och motsägelsefulla politiska budskap för "popcornmaskin" (Agenda 20/11).
Som borgerlig sympatisör kan man rycka på axlarna, eller flina och säga att "Juholt är alliansens bästa valarbetare". Men Sverige och regeringen behöver en stark och tänkande opposition: Stäng av popcornmaskinen och utmana regeringen med genomtänkt politik.