Enligt Svensk Industriförenings senaste underleverantörsbarometer upplever fyra av fem underleverantörer inom industrin att botten är nådd eller att konjunkturen kommer att vända uppåt inom sex månader. I dagsläget känns det som en överdrivet optimistisk prognos. För varslen, stora som små, fortsätter att stå som spön i backen.
I onsdags varslade Volvo ytterligare 1 500 personer och i går blev det klart att 300 måste gå från försvarsindustrikoncernen Saabs fabrik i Linköping. Det är dåliga nyheter för dem som nu riskerar att förlora jobbet - och för Linköping.
Samtidigt var gårdagens besked, som kom i samband med Saabs första kvartalsrapport för 2009, inte helt oväntat. Finanskrisen och konjunkturläget har lett till en efterfrågekris på främst civila flygplan, men även på militära plan. Den uteblivna Gripenaffären med Norge var därför ett bakslag.
Jämfört med det första kvartalet 2008 minskade Saabs orderingång med 47 procent under de första tre månaderna i år. Efterfrågan har nästan halverats jämfört med samma period förra året och produktionsvolymerna har följt med nedåt.
Att Saab eventuellt skulle behöva säga upp personal utöver det sparprogram som drivs sedan 2008 (som ska minska personalstyrkan med 500 till år 2011) signalerade vd:n Åke Svensson redan vid årsstämman för någon vecka sedan. "Det är inte uteslutet att vi till följd av det ansträngda läget nödsakas ta till varsel", sade han då. Samma sak upprepas i kvartalsrapporten: "Ytterligare varsel går inte att utesluta".
Men även om beskedet inte kom som någon överraskning är det ett hårt slag för dem som berörs.
Enligt Correns källor kommer varslet att drabba tjänstemännen hårdast, men även på tillverkningssidan väntas uppsägningar. Och det är de som jobbar på golvet som får det tuffast att hitta ett nytt jobb. Bara i mars i år förlorade 53 000 personer inom tillverkningsindustrin sitt arbete.
Samtidigt har de som jobbar med tillverkning på Saab i Linköping stora fördelar jämfört med många andra uppsagda industriarbetare i mindre kommuner och städer runt om i landet.
Regionförbundet Östsams ordförande Jan Owe-Larsson pekar på en av fördelarna i gårdagens Corren: Det diversifierade näringslivet och därmed de goda möjligheterna att ta hand om dem som blir varslade. Linköping är till skillnad från exempelvis Motala inte en renodlad industristad. Eftersom den nuvarande krisen är en industrikris slår den alltså inte lika hårt mot Linköping. Av samma skäl är det också lättare att hitta ett annat jobb.
En annan fördel är att Linköping är en universitetsstad med goda relationer mellan universitetet och näringslivet. Möjligheterna till utbildning är bättre här än på många andra ställen. Det är lättare att både skola om och vidareutbilda uppsagd personal.
Med gårdagens varsel på Saab har krisen kommit till Linköping. Många känner en befogad oro. Men Linköping står väl rustat att möta krisen och det är ingen överdrivet optimistisk prognos - utan verkligheten.