Antalet fostervattenprov i Östergötland kommer sannolikt att minska nästa år. Anledningen är att landstinget i Östergötland från årsskiftet erbjuder alla gravida kvinnor att göra så kallat kub-test, som Corren berättade i går.
Det är en positiv nyhet. Mellan 0,5 och 1 procent av alla fostervattenprov leder till missfall, och i dag när bara kvinnans ålder avgör vilka som erbjuds fostervattenprov utsätts många för missfallsrisken i onödan. Vid kub-testet kombineras resultaten från ett nackuppklarningstest och ett blodprov med kvinnans ålder, och dessa faktorer ger en statistisk sannolikhet för att fostret ska ha en kromosomavvikelse. Kvinnor som får en hög risksiffra erbjuds att göra fostervattenprov.
Men mass-screening med kub-test innebär också svårigheter som vårdpersonal och blivande föräldrar måste vara medvetna om.
Det vilar ett tungt informationsansvar på vården. Blivande föräldrar måste förstå vad kub är. Framförallt måste föräldrarna förstå att kub är frivilligt, och att den som väljer att ta testet kan få väldigt tråkiga besked och ställas inför svåra dilemman.
De blivande föräldrar som får en hög risksiffra måste avgöra om de vill gå vidare med fostervattenprov, som ju innebär en viss missfallsrisk.
Om fostervattenprovet visar på en kromosomavvikelse måste kvinnan avgöra om hon ska föda barnet eller göra abort. Sådana aborter blir alltid sena, eftersom fostervattenprov inte kan göras förrän i 14:e graviditetsveckan. En sen abort innebär att kvinnan sväljer tabletter som avbryter livet i magen, och sedan föder fram fostret som vid en vanlig förlossning. Vårdpersonalen brukar rekommendera kvinnan (och mannen) att titta på det döda fostret efter en sen abort, eftersom erfarenheten visar att föräldrar som gör det faktiskt mår bättre efteråt.
Föräldrar som väljer att föda ett barn med kromosomavvikelse måste få fullt stöd från sjukvården. Det får inte förekomma, som medlemmar i Svenska Downföreningen vittnar om, att vårdpersonal ifrågasätter detta beslut.
En fråga som de blivande föräldrarna knappast ställer sig, men som samhället i övrigt kan fundera över är: Vilka barn ska få födas i framtiden? Om kub-testet blir lika vanligt som rutinultraljudet, om nästan alla kromosomavvikelser upptäcks, om de flesta kvinnor med kromosomavvikande foster väljer abort - kanske det på lång sikt inte kommer att vara accepterat att föda barn med kromosomavvikelser. I värsta fall kan föräldrar till kromosomavvikande barn mötas av attityden att har ni valt att föda får ni också klara av vård och omkostnader själva.
I grunden är fosterdiagnostisk utveckling bra, för människor med ärftliga sjukdomar kan den vara en förutsättning för att våga skaffa barn. Utvecklingen ställer dock krav på blivande föräldrar att ta ställning i etiska frågor som rör livet och döden. Innan de tackar ja till ett kub-test bör de blivande föräldrarna fråga sig hur mycket de egentligen vill veta och vilka beslut de är redo att ta.