Det är civilkurage, det. Att säga upp sig efter arton år för att samvetet kräver det. Väl medveten om att man utmanar mäktiga krafter. Jan Edling fick helt enkelt nog. Han kunde bara inte godta att hans rapport om den egentliga arbetslösheten stoppades av topparna i LO-ledningen. För honom var det uppenbart att dessa hellre ville värna regering-ens prestige än att ta uti med de faktiska problemen.
Arbetslösheten är ju socialdemokraternas akilleshäl inför valet. De klarar helt enkelt inte av den. Därför har ju en ansenlig del av deras politiska energi kommit att ägnas åt att dölja arbetslösheten i stället för att minska den. Ett begrepp som "dold" arbetslöshet, alltså den siffra som gömmer sig bakom åtgärder, förtidspensioner och sådant, det begreppet existerar inte för en god socialdemokrat.
Utbildade ekonomer är förstås inte alltid med på noterna, inte ens inom "rörelsen". Den riktiga arbetslösheten är egentligen mellan 20 och 25 procent kunde en LO-utredare plötsligt säga högt. Utspel i den stilen blev efter ett tag så besvärande för LO att man för några månader sedan skickade ut ett pressmeddelande där man slog fast att det bara fanns en arbetslöshetssiffra som gällde, och det var den öppna.
Därmed skulle gränserna vara dragna åtminstone för de interna kanslierna. Bisterheten måste därför ha varit stor när Edlings rapport landade på ledningens bord.
Bland annat skönjs där samband mellan det totala antalet arbetslösa i en kommun och hur stor andel av de arbetslösa som inte söker jobb. Och ju fler som är öppet arbetslösa i en kommun, desto fler som är i åtgärder och som är förtidspensionerade. I regioner där sysselsättningen är svag är alltså osedvanligt många långtidssjukskrivna och förtidspensionerade. Enligt Edlings beräkningar är den verkliga sysselsättningen i Sverige långt under den officiella siffran 77 procent.
Politiskt förödande för rege-ringen förstås. Men är det mindre förödande att de personer som faktiskt är ute efter sanningen tystas? Personer som agerar i övertygelsen att man måste ha faktaunderlag för att bekämpa arbetslösheten på ett seriöst sätt?
Bilden är inte hedersam för arbetarrörelsen: Trotjänaren Jan Edling lämnade LO-borgen, ställde sig mitt på torget och förklarade högt och tydligt att folket är fört bakom ljuset. De styrande i borgen tjänar inte folket utan sig själva, sade han. De ljuger om tillståndet i riket för att värna sin makt.
Och däruppe i något av borgens torn sitter Wanja Lundby-Wedin och resten av LO-gräddan och skakar av harmsenhet. I en annan tid hade väl en pil susat ned mot förrädaren.
Men nu är det 2005 och då får de lov att behärska sig. Liksom folket på torget inte kommer att tåga mot överheten med högafflar i högsta hugg. Däremot borde ett uppror bland svenska arbetare ligga nära till hands. Det står väl allt klarare också för dem att deras överhet inte företräder deras intressen. Högafflar har de inte, men väl röstsedlar.