De trettiotal åhörarna på fullmäktige i måndags fick bevittna ett märkligt skådespel. Efter Socialdemokraternas medlemsmöte som oväntat röstat emot med 16 röster mot 14 (slumpen tycks ha påverkat resultatet, se sidan B12) fanns ingen politisk majoritet för en försäljning. En bordläggning var att vänta för att skjuta upp avgörande till efter valet. Men efter en paus med interna partiöverläggningar meddelade kommunalrådet Anders Ljung det oväntade beslutet om en folkomröstning, bara några dagar efter att ha talat om att göra villa Björksund till valfråga (Corren 21 och 22/6).
De flesta kommunala folkomröstningar i Sverige har handlat om kommundelningar och ganska många om bro- och vägbyggen. 2003 röstade tolv kommuner i Stockholms län om trängselavgifter och 2006 höll fyra dalakommuner folkomröstningar i rovdjurfrågan. Visst kan även mer udda frågor komma ifråga, som musikskolans framtid (Kungälv 2004), en systembutik (Gagnef 1995 och Mullsjö 1994) och i Avesta förra året om var tåget ska stanna. Men frågan är om inte den nyss beslutade folkomröstningen om villa Björksund ändå tar priset.
Visst går det att argumentera för beslutet. De 600 namnen på Facebook och den sju år långa diskussionen visar hur laddad frågan är. Det folkliga engagemanget i Rimforsa går inte att ta miste på. Nu när folket ska få säga sitt finns det möjlighet att rikta uppmärksamhet mot andra viktiga frågor.
Ändå är mönstret välbekant. När partierna är splittrade internt använder de folkomröstningsverktyget som räddningsplanka. S har varit splittrade i Björksundsfrågan sedan kommunen köpte villan 2003. Centerpartiet och Moderaterna var emot köpet, Folkpartiet för.
Fullmäktigeordföranden Lennart Watz (M), som har drivit idén om en folkomröstning i samråd med C och KD, ser nu en möjlighet att ena alliansen i Kinda. Men det är långt ifrån säkert att folkomröstningen blir slutpunkten för diskussionen om villa Björksund. Om ja-sidan vinner återstår frågan om nuvarande det kontraktsförslaget ska gälla eller om villan ska säljas genom ett anbudsförfarande. Om nej-sidan vinner måste kommunen bekosta en upprustning av villan (läget är akut), men det är långt ifrån säkert att kommunen kostar på en totalrenovering. För eller senare kan frågan om försäljning komma upp på nytt.
Eftersom kommunen äger villan har alla kommuninvånare ett ekonomiskt intresse i frågan. Men man kan ändå ifrågasätta det rimliga i att Kisabor röstar om en villa i Rimforsa. Ja-sidan har ett stort intresse av att Kisaborna utnyttjar sin rösträtt, eftersom nej-sidan troligtvis kan mobilisera många väljare i Rimforsa. Ett jämnt resultat bäddar för tolkningstvister. Kommunala folkomröstningar är bara rådgivande.
Det bästa ur demokratisk synvinkel hade varit om beslutet redan varit klubbat. Ett ja till försäljning hade varit det bästa. Kommunen har inte råd att äga villan. Men även ett nej måste respekteras. Det är detta som kallas demokrati.