Att de aldrig lär sig.
Det är nog de allra flestas reaktion på Correns nyhet i går om att Stångåstadens förre vd:s fru, tillika hans assistent, har ingått ett pensionsavtal värt 2,4 miljoner kronor med Stångåstaden.
Förklaringen är att Göran Ericsons efterträdare, när Ericson gick i pension i somras, ville utse sin assistent själv. Att ha kvar den förre vd:ns fru som assistent var förståeligt nog inget alternativ. Därför befriades Kerstin Ericson från alla sina arbetsuppgifter från och med 1 oktober. Fram till årsskiftet får hon full lön trots att hon inte jobbar, och från och med årsskiftet får hon 70 procent av sin lön på 34 400 kronor i månaden fram tills att hon fyller 65.
Det är ett avtal som de flesta vd-assistenter, lärare, sjuksköterskor och kommunsekreterare bara kan drömma om. I alla fall de som inte är gifta med vd:n, utbildningsnämndens ordförande, landstingets personalchef eller kommunens dito. Det är också ett avtal som Stångåstadens hyresgäster får betala. Ändå vill Kerstin Ericson inte kommentera hur utomstående kan tänkas reagera.
Det är oerhört nonchalant. Det spär också på den känsla många har av att personer i Göran Ericsons position försöker sko sig på andras, i det här fallet hyresgästernas, bekostnad.