Fyra skolor i Correns spridningsområde hotas just nu av nedläggning: Västerlösa, Sätra och Ulrika skolor i Linköping samt Falerums skola i Åtvidaberg.
Få saker väcker så starka känslor som beskedet att en skola ska läggas ned. Det är lätt att förstå och känna med upprörda barn och föräldrar.
Oftast är det små landsbygdsskolor som läggs ned. Många av familjerna med barn på skolan kanske har valt att bosätta sig i bygden just för att barnen ska få en lugn och trygg uppväxt. Barnen skulle få en bra start i en liten skola, långt från stadens stora skolenheter där föräldrarna kan vara rädda att barnen ska försvinna i mängden. Men så kommer beskedet att barnen måste kliva upp i svinottan för att bussas just till en större skola.
Landsbydsskolor är dessutom ofta viktiga för hela byns identitet. Lokala företag blir oroliga för framtiden när byskolan läggs ned, och husägarna undrar om värdet på villorna sjunker. Därför är det lätt att förstå de starka opinionerna mot skolnedläggningar.
Men kommunpolitikerna lägger inte ned skolor av ondhet - de ser helt enkelt inte någon annan utväg. När barnen blir färre sjunker också den totala pengasumman till skolan, eftersom den utgår per elev. Om politikerna i det läget låter alla skolor finnas kvar, går en större andel av pengarna till lokaler. Då tvingas man i stället spara på lärare och undervisning.
"Grovt sett väljer vi mellan att lägga pengarna på lokaler eller undervisning", suckar Catharina Rosencrantz (m), ordförande för barn- och ungdomsnämnden i Linköpings kommun.
I Ödeshög har nedläggning av en byskola diskuterats, men skjutits upp till efter valet 2010. I Vadstena pågår just nu en översyn som kan leda till förslag om skolnedläggningar. Linköping, Motala, Boxholm, Mjölby och Åtvidaberg har dessutom stängt skolor de senaste åren.
När Boxholms kommun lade ned skolan i Malexander, och när Motala stängde Östra skolan, diskuterade berörda föräldrar att bilda friskolor. Så blev det inte på dessa orter, men däremot i Åtvidaberg. 1996 bildade en föräldraförening Hannäs friskola, för att ersätta skolan som kommunen lade ned.
Det är ingen ovanlig utveckling, och när föräldrar bildar friskola för att ersätta en nedlagd skola skapar det naturligtvis problem för politikerna. Pengarna som skulle sparas in får i stället betalas ut till friskolan. Ändå vill ingen kommunpolitiker som Corren pratat med se friskolemöjligheten som ett hot - det står föräldrarna fritt att ansöka om de vill bilda friskola, och det är inte kommunen utan Skolverket som fattar beslut.
Föräldrar på landsbygden som vill att barnen ska gå i en liten skola nära hemmet kan alltså - om de är beredda att jobba hårt - möta nedläggningshot med att bilda friskola. De kan däremot inte vänta sig att kommunen struntar i ekonomi och barnantal och behåller alla skolor i evighet. Det vore orätt mot alla barn, både på landsbygden och i städerna, att lägga pengar på halvtomma lokaler och spara på undervisningen.