När staten bryter sina löften

Linköping2005-06-18 00:00
Detta är en ledarkrönika. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Radio är ett förunderligt medium. Med en tidning i handen kan du inte göra just mer än att läsa. Tittar du på tv är du fast i soffan. Med en radio kan du lyssna, njuta, få information och utmanas medan du håller på med helt andra saker. Det är ett av skälen till att radion blivit en kompis för många med monotont arbete och en tröst åt ensamma eller sjuka. Avsaknaden av bild är inte en svaghet utan en styrka.

Mediets unika fördelar var ett av skälen till att Corren för ett antal år sedan engagerade sig i radion och sedan dess varit en av ägarna till Radio Match och Gold FM. När beslutet togs var den publicistiska ambitionen hög. Här skulle det göras fri, lokal radio med både underhållning och seriösa lokala nyheter.

I veckan tog Östgöta Correspondenten beslutet att avsluta den lokala programverksamheten. 14 personer har varslats om uppsägning. Kvar blir de lokala annonserna. På samma frekvenser som Match och Gold kommer det inom kort att sändas riksspridda Radio Rix och Lugna Favoriter.

Det är dags att se tillbaka och fundera. Nådde radion de publicistiska nivåer som vi siktade mot en gång i tiden? Och hur kunde det gå så här?

På den första frågan är svaret ett något skakigt ja. När det gäller underhållning har Match och Gold lyckats att mejsla fram ett utbud som lockat en mycket stor lyssnarskara. Den lokala förankringen är tydlig, kanske främst i lyssnarkontakterna. Mer osäkert är svaret på nyhetssidan. Corren har envist, ända fram till lunchsändningen i går, sänt nyheter i kanalerna. Men nivån har knappast blivit den avsedda, det vill säga kvalificerad, självständig radiojournalistik. Snarare har det handlat om korta telegramsändningar -- vilket förvisso uppfattats som en lagom nivå av många lyssnare.

Gold och Match har alltså lyckats ganska väl med sitt uppdrag och dessutom fått en god annonstillströmning. Hur kunde det då gå så här?

Svaret är statens pris på rätten att få sända. Koncessionsavgifterna för Match och Gold är fem miljoner kronor om året. Med de pengarna kvar i företaget hade sändningarna kunnat fortsätta.

Skam åt en statsmakt som lovar fri, kommersiell lokalradio men sedan tar tillbaka löftet med ett regelsystem som i praktiken sätter stopp. Skam.

Läs mer om