S-röster var i går irriterade över att Juholt placeras in i vänsterfacket, och påpekade att han minsann står till höger i vissa frågor: Han är positiv till kärnkraft och var för EMU-medlemskap.
Och så är det väl med alla socialdemokrater - de står till vänster om partimitten i vissa frågor och till höger i andra. Men vissa frågor väger tyngre än andra och en fråga väger allra tyngst: Synen på den ekonomiska politiken. Juholt har kritiserat att inflationsbekämpning går före full sysselsättning och han har ifrågasatt utgiftstak. Det är några av fundamenten i den budgetsanering Göran Persson gjorde efter 90-talskrisen. När Lars Ohly först inte släpptes in i det rödgröna samarbetet var huvudorsaken V:s syn på budgetramarna. Att S nu tänker välja en ledare vars syn på den ekonomiska politiken liknar Ohlys är oroande.
Och märkligt. Många S-debattörer har pekat ut Anders Borg som hemligheten bakom alliansens framgångar. Borg själv har berömt de S-regeringar som sanerade finanserna efter 90-talskrisen, och fortsatt traditionen att vara försiktig och återhållsam. "Vi tar ansvar för Sveriges ekonomi", har nästan blivit M:s signum. Om man inom S tror att Borg är alliansens starkaste vapen, är det en gåta att välja en S-ledare med en mycket mer flexibel syn på budgetdisciplin.
Det är inte Juholt utan partikongressen och en ekonomisk-politisk talesperson som ska utforma S ekonomiska politik. Men Juholts syn på den ekonomiska politiken i kombination med rapporten från S kriskommission - som också andas kritik mot budgetregler och inflationsbekämpning - väcker oro. Det skulle inte förvåna om Lena Sommestad blir ny ekonomisk-politisk talesperson.
Vissa S-röster är arga över att borgerliga ledarsidor sätter likhetstecken mellan socialdemokratisk förnyelse och S-rörelse mot höger. Den kritiken är berättigad - naturligtvis kan S förnya sig vänsterut lika väl som högerut. Men finns det någon sans hos S så låter de en förnyelse vänsterut stanna vid höjda skatter och höjda bidrag. Även det vore skadligt för svensk tillväxt och konkurrenskraft, men inte så katastrofalt som ett slopat budgetpolitiskt ramverk och en försvagad inflationsbekämpning.
Det är bland annat därför borgerliga ledarsidor har synpunkter på S vägval. Den dagen S åter vinner val får borgerliga sympatisörer acceptera de skatte- och bidragshöjningar som kommer. Men att köra ekonomin helt i botten, genom att återinföra strukturer som bidrog till 90-talskrisen, vore vansinne.
Om S överväger att avskaffa den budgetdisciplin som både alliansregeringen och tidigare S-regeringar har vårdat bör de först besöka Grekland och Spanien, som nog önskar att de hade ålagt sig själva samma hårda budgetregler som Sverige gjorde efter 90-talskrisen. Med exemplen omkring oss vore det ren idioti att sträva efter en lättsinnigare attityd till budgetdisciplin.