Linköpings universitet kan, i likhet med flera andra lärosäten, tvingas dra ner på antalet utbildningsplatser. Detta samtidigt som allt större årskullar blir aktuella för högre studier om bara några år.
Regeringen har satt som mål att femtio procent av ungdomarna skall ha påbörjat högre studier vid 25 års ålder. Men anslagen ökar inte i samma takt som antalet studenter. Linköpings universitet ligger tjugofem miljoner kronor back. Alltså får universitet och högskolor i stället banta.
Men det är faktiskt en orimlig situation, ett exempel på dålig samhällsplanering. Hur årskullarna ser ut kan omöjligen komma som någon stor överraskning för utbildningsplanerarna. Visste inte utbildningsministern vad som var att vänta när han satte upp det stolta femtioprocentsmålet?
Denna ryckighet går emellertid igen på flera andra samhällsområden. Plötsligt upptäcker politikerna att det behövs fler dagisplatser och så vidare. Vi borde bli bättre på att planera. Och självklart får regeringen nu tillskjuta mer pengar till den högre undervisningen. Det får inte bli svårare för ungdomar att studera.