När Gudrun Schyman i förra veckan lade hundra tusen kronor i sedlar på grillen i Almedalen var det veckans smartaste PR-kupp. Få andra sätt att använda pengarna hade gett lika mycket medial uppmärksamhet. Att sen debatten kom att handla om det omoraliska i att elda upp pengar snarare än den sakfråga som partiet ville lyfta spelade mindre roll. För små enfrågepartiet utan egentlig politik är uppmärksamheten A och O. Det är bara att lyfta på hatten för Schyman, hon lyckades i sitt uppsåt. Sen kan man fråga sig hur nyhetsvärderingen såg ut hos de redaktörer som valde att bevaka och rapportera om spektaklet.
När politiken inte håller måttet är det en bra idé att försöka skapa uppmärksamhet kring andra saker, till exempel genom att smutskasta motståndarna. Negativt kampanjande har länge varit vänsterns signum - i Örebro blev till exempel Kristdemokraterna utsatta häromveckan för falska flygblad där de tillskrevs extrema åsikter. I Almedalen skanderade utklädda SSU:are att "KD hatar jämställdhet".
Kanske är det i ljuset av det som man ska se Aftonbladets publicering av de anonyma anklagelserna om ett preskriberat brott som den nu avgångne arbetsmarknadsministern påstås ha begått för fyra år sedan. Uppgifter som publicerades efter att Sven-Otto Littorin avgått, och som bygger på en anonym kvinnas utsagor samt dementeras av Littorin själv. Hela historien är mycket besynnerlig. Den anonyma kvinna som tror att Littorin köpt sex av henne för flera år sedan kom av en händelse att tänka på det två månader innan riksdagsvalet när hon råkade se arbetsmarknadsministern på teve. I hennes dator fanns ett gammalt telefonnummer som tidigare tillhört Littorin, skickad från en anonym mejladress. Det påstådda brottet är preskriberat, Aftonbladets ord står mot Littorins.
Visst skulle man önska att Littorin trädde fram och berättade sin version av historien, bemötte Aftonbladets påståenden. En eventuell förtalsrättegång skulle, om anklagelserna är obefogade, kunna rentvå honom även om brottet är preskriberat. Men om Littorins egna skäl till avhoppet är riktiga kanske han inte orkar med ytterligare en process i offentlighetens ljus, utanpå den pågående vårdnadstvisten. Alliansens krishantering lämnar emellertid en del i övrigt att önska. På några dagar gick Littorin från en central roll i regeringen och de Nya Moderaterna till att bli en ickeperson i det politiska etablissemanget. Enligt två opinionsmätningar har turbulensen lett fram till minskat förtroende för statsministern. Förmodligen helt enligt Aftonbladets planer.
I det röda lägret har man inte dragit sig för att krama så mycket som möjligt ur historien. Mona Sahlin slår på stora trumman och påstår sig vara besviken, och i Aftonbladet uttrycker sig Helle Klein som om det påstådda brottet vore ovedersägliga fakta. När den egna politiken inte håller måttet får man ta till de knep som står till buds för att misskreditera motståndarna. I brist på bröd tar man limpa.