Det finns en trygghet i konspirationsteorin. Att veta att det var kurder som mördade Olof Palme, ombordsmugglade vapen som sänkte Estonia och amerikanska intressen bakom 11 september.
Nytt världsrekord i konspirationsteori slår Dagens Nyheters politiske chefredaktör Niklas Ekdal i sin första roman, "I döden dina män". På ytan är det ytterligare en polis/journalistdeckare, ungefär som Liza Marklunds eller Stieg Larssons böcker. Huvudrollen har en kvinnlig polis med ett knackigt äktenskap. Hennes motpart en manlig journalist på Aftonbladet
Stereotyperna till trots skiljer bokens sig radikalt från dussindeckaren. Den är lärd; full både av historiska fakta och den drivne ledarskribentens reflektioner.
Bokens kärna är Konspirationsteorin. En rad betydande beslutsfattare mördas bestialiskt, på medeltida vis. En får huvudet avhugget, en annan träs på påle, en tredje... ja, du förstår nog.
Till en början misstänks som vanligt islamistiska terrorister. Men den historia som Ekdals polis vecklar ut har en helt annan botten. Det visar sig att de mördade, var och en på sitt sätt, varit inblandade i moderna svenska katastrofer. En ledde utbåtsjakten i Hårsfjärden, en annan tog emot de första telefonsamtalen på regeringskansliet vid tsunamin, en tredje var drivande bakom de svenska granplanteringar som slukades av Gudrun och Per, en fjärde satt i Sjöfartsverkets ledning när Estonia förliste.
Faktum är att Ekdal förklarar alla nationella katastrofer sedan 1600-talets mitt på ett och samma sätt. Utöver de nämnda till exempel Kronans förlisning, Sveaborgs kapitulation, 1700-talets pestutbrott i Stockholm och det svenska nederlaget vid Poltava. Allt hänger ihop och allt har samma förklaring.
"Nu kan han väl ändå inte gå längre" tänker jag gång på gång. Men det kan han. Ekdal hänger sig hämningslöst åt sin teori. Hela boken leder fram mot den yttersta nationella katastrofen: utplåningen av Sverige som nation.
Jag ska naturligtvis varken avslöja hans teori eller hur det går. Det intressanta med boken är varför Ekdal gör så här. Är det ett skämt? Det tror jag inte. Ingenstans i texten finns minsta blinkning åt läsaren, nej, detta är på fullt allvar.
Möjligen vill Ekdal få oss att uppleva styrkan i en konspirationsteori. Att läsa boken är som att sitta och lyssna på den som är övertygad om att CIA sänkte Estonia. Alla bevis finns där. Allt går ihop så fint, inga lösa trådar eller andra obegripligheter finns kvar.
Jag kommer att minnas boken när nästa katastrof ska ges en logisk förklaring.