I lördags blev Spanien det fjärde eurolandet som tvingades be om nödlån. På ett sätt är Spaniens kris lindrigare än de andra nödlånande ländernas - statsskulden är inte omåttligt stor, utan problemen är koncentrerade till bankerna. På ett annat sätt är Spaniens kris farligare - Spanien är EU:s fjärde största ekonomi, så när det går åt fanders är det med ett större brak än när lilla Grekland krisar.
Gemensamt för alla eurokrisande länder är att man levt över sina tillgångar. Dopade av en låg ränta, som egentligen bara var motiverad i Tyskland med dess starka ekonomi, gjorde dagens krisländer vansinnesaffärer. I Spaniens fall handlade det om att blåsa upp en gigantisk bygg- och fastighetsbubbla. Privatpersoner tog stora bolån och spekulerade i fastigheter, medan regeringen satsade stort på att bygga infrastruktur som höghastighetsjärnväg.
När finanskrisen slog till 2008 sprack bobubblan. Det blev ett hårt slag, eftersom byggsektorn stod för 20 procent av Spaniens BNP. Spaniens mycket stela arbetsmarknad klarade inte av att svälja alla byggjobbare som plötsligt blev arbetslösa. Arbetslösheten skenade, och bankerna fick inte längre in räntor och amorteringar när bobubblans spekulanter drabbades av baksmälla.
Det är bakgrunden till att den spanska banksektorn befinner sig i kris, och att euroländerna lovat nödlån på upp till 100 miljarder euro (ungefär 900 miljarder svenska kronor).
Europas politiker försäkrar att nödlånet till Spanien är nödvändigt. Och visst är det viktigt att förhindra bankpanik; att oroliga spanjorer tömmer sina konton för att de inte litar på banken. Dessutom finns en politisk brådska - Grekland håller val till helgen, och skulle det sluta med att grekerna lämnar euron vill ingen att den grekiska kollapsen som väntar ska smitta av sig på andra länder.
Men det är ändå tveksamt hur kloka dessa ständiga akuträddningar är i längden. För det första sänder de signalen till både politiker, finansfolk och vanliga medborgare att det inte är så farligt att leva över sina tillgångar och blåsa upp horribla bubblor - någon mer ansvarsfull kommer alltid till undsättning. Det är ett löfte som blir ohållbart när de ansvarsfulla har tömt sina sista besparingar på räddningsinsatser.
Dessutom finns det analytiker som menar att nödlånet till Spanien kan få en rent kontraproduktiv effekt. Eftersom marknaden vet att eurozonens nödlån alltid prioriteras när avbetalningar ska ske, kan det faktiskt bli svårare för Spanien att få låna på den privata marknaden. Det vore raka motsatsen till vad man vill uppnå.
Europas politiker gör nog så gott de kan när de snickrar ihop räddningspaket, men den bittra sanning som både politiker och medborgare i EU-länderna måste ta till sig är att man inte kan leva över sina tillgångar. Konkurrensen är stenhård i den globaliserade ekonomin. Då håller det inte att luta sig tillbaka och tro att man kan behålla en hög levnadsstandard på gamla meriter.