Vårdföretaget Carema tar över basansvaret för sex servicehus i Linköping. Men det kostar inte kommunen en krona. För att vinna budgivningen har Carema, som ingår i nordens största privata vårdkoncern, lagt ett nollbud.
Det har väckt ont blod, vilket framgår inte minst av inläggen på Corren.se. Tanken på företag som bjuder under varandra för att ta sig an vården av de äldre väcker associationer till gamla tiders fattighjon.
Det är förståeligt att Caremas nollbud provocerar. Men debatten bör handla om rätt saker.
Caremas affärsidé är naturligtvis inte att pressa kostnaderna för vården av de äldre till noll kronor. Det vore groteskt.
Det man tagit på sig är att gratis stå för basansvaret på sex servicehus. Därmed räknar man att de äldre ska välja hemtjänst från Carema. För den får företaget betalt och på så vis räknar man med att ekonomin går ihop.
Kanske är det en smart affär för både Carema och kommunen. Kanske är det rena vansinnet.
Det som avgör den saken är vilken kvalitet Carema klarar att leverera. Att regelbundet och systematiskt följa upp kvaliteten är därför a och o när kommuner lägger ut verksamhet på entreprenad.
De äldre har rätt till god omsorg. Så länge de får det är det helt acceptabelt att kommuner - och vårdföretag - pressar priset.
Samtidigt är det viktigt att diskutera vad kvalitet i äldreomsorgen innebär. Är det liktydigt med personaltäthet? Är det att själv få välja när man går upp och när man äter sina måltider? Eller är det att känna värme och omtanke från hemtjänstpersonalen?
Säkert är det lite av allt detta. Och säkert har varje individ sin syn på vad som är viktigast i kvalitetsbegreppet. Därför får vi aldrig tro att varken privat eller kommunal vård har alla svaren. Inte heller kan vi i förväg säga vad kvalitet kan och bör kosta. Finns det nya, kostnadseffektiva sätt att höja kvaliteten vore det cyniskt att inte använda dem - inte tvärtom.
Men den viktigaste diskussionen som Caremas nollbud bör väcka är en annan.
Om de stora vårdbolagen tillåts köra över alla konkurrenter genom aggressiv budgivning - vad blir till slut konsekvensen?
Syftet med fritt val-reformen kan ju inte vara att man ska kunna välja mellan kommunen och Carema. Fler alternativ krävs om man ska kunna tala om valfrihet.
Så hur ska de mindre entreprenörerna få en chans?
Dessutom måste kommunala och privata vårdbolag få likvärdiga villkor i upphandlingsprocessen. Kommunala bolag kan till exempel inte lägga nollbud, för att ta in på gungorna vad man förlorar på karusellerna. Villkoren får inte vara sådana att privata bolag hela tiden har ett övertag.
Den utredning som regeringen tillsatte i mars 2007 - Fritt val inom äldre- och handikappomsorg - ska lägga fram sitt betänkande den 29 februari. Förhoppningsvis innehåller den svar på dessa frågor och även andra som gäller hur fritt val ska genomföras fullt ut.
Äldrevården kommer därmed att förbli i fokus under 2008. Och det är bara bra det.