Psykiatrikern Thomas Eriksson säger till Sveriges Radio Östergötland att det är fel att ha en nollvision för självmorden i Sverige. Det är folkhälsominister Maria Larsson (kd) som tidigare har lanserat idén om nollvision.
Psykiatrikerns uttalande kan tyckas konstigt. Borde inte alla människor, och psykiatriker i synnerhet, vilja få ned antalet självmord?
Naturligtvis vill Thomas Eriksson det, men han är ändå emot nollvisionen. När han utvecklar sitt resonemang är det lätt att förstå varför. Eriksson påpekar att för att uppnå noll självmord skulle det bli nödvändigt att sätta vissa människor under ständig bevakning, kanske kedja fast dem.
I ett öppet samhälle där människors fria vilja respekteras så kommer det alltid att finnas personer som väljer det som är farligt, destruktivt och till och med dödligt. Vi ska naturligtvis anstränga oss maximalt för att få ned antalet självmord, men någonstans finns det en gräns för vilka ingrepp i individers liv ett samhälle kan göra. Alltför långtgående omsorger om medborgarna kan faktiskt kväva dem som skulle skyddas.