I Sverige har alla samma rätt till sjukvård. Samtidigt är målet för narkotikapolitiken ett drogfritt samhälle. Därför är reglerna kring så kallad substitutionsbehandling strikta. Därför behandlas få missbrukare med Metadon och Subutex. Därför är det alldeles för få narkomaner som får chansen att lämna sitt missbruk.
Metadon och Subutex skrivs ut till personer som är beroende av opiater, oftast heroin - och som har missbrukat länge. Preparaten är narkotikaklassade och beroendeframkallande. De minskar suget och lindrar svåra avvänjningssymtom. Det gör det enklare att sluta och börja inrikta sig på en annan tillvaro.
Socialstyrelsens regler ligger i linje med den svenska nollvisionen:
Det måste finnas en grundläggande vilja att ta sig ur missbruket för att behandling med Metadon eller Subutex ska bli aktuell. De som inte anses ha den rätta viljan hamnar utanför beroendeklinikernas program.
Nolltolerans gäller mot dem som deltar i behandlingen. Minsta snedsteg - återfall - leder till att man skrivs ut.
Och eftersom målet är ett narkotikafritt samhälle regerar synen att behandlingen så småningom ska upphöra - trots att många av dem som har lyckats resa sig har tagit Metadon i decennier. Subutex godkändes inte i Sverige förrän 1999.
Motståndet mot att ge narkotikaklassade preparat till missbrukare har funnits sedan behandling med Metadon påbörjades i Sverige på 1960-talet. Både Metadon och Subutex ses än i dag av många - däribland en del politiker - som "statligt finansierade droger". Denna syn ligger bakom de restriktiva reglerna och leder i praktiken till att missbrukares rätt till vård åsidosätts på ett sätt som aldrig hade accepterats om det hade rört sig om andra samhällsgrupper eller sjukdomar.
Ett annat argument mot Metadon och Subutex är att de hamnar på gatan och säljs som vilka droger som helst. Och en undersökning som gjordes i Malmö förra året visade mycket riktigt att nio av tio heroinister hade köpt Subutex på gatan. Men problemet har varit känt ett tag och därför har förskrivningsrätten av Subutex begränsats.
Det främsta skälet för att lätta upp den restriktiva hållningen är allas - även missbrukares - lika rätt till sjukvård. Även om man inte har den rätta viljan att helt sluta med droger ska man ha samma möjligheter att må bra.
Ett nytillkommet, väldigt konkret, argument i debatten är en studie av nationalekonomen Ingvar Nilsson. I den framgår att samhällets vinst skulle öka med 40 miljarder kronor per år om alla tunga missbrukare behandlades med Metadon eller Subutex.
Missbrukare begår brott, utsätter andra för våld och är vårdkrävande. På så sätt kostar de samhället mellan 45 och 50 miljarder per år. Att ge dem behandling skulle inte kosta mer än 2,5 miljarder.
Den största vinsten med att modernisera reglerna för behandling med Metadon och Subutex handlar dock om människovärde. Ett samhälle har nämligen allt att vinna på att stå upp för allas lika rättigheter - även missbrukares.