Jag gillar nollvisionen, denna så kritiserade och utskrattade målsättning från vägverket. Kritiken mot tanken att ingen ska behöva dö i trafiken tog ny fart i veckan när det blev känt att antalet döda ökade något 2007.
"Vad är det för mening att ha en vision som aldrig går att uppnå?" undrar kritikerna. Personligen fascineras jag av tanken att dödsfall i trafiken är onödiga. Det är så lätt att förtvivla inför ständigt nya olyckor, de rutinmässiga bilderna på förvridet stål och krossade människor. Den tröstlösa upprepningen får oss att tro att det är meningslöst att försöka göra något.
Lyfter vi blicken från siffrorna från i fjol uppstår en annan bild. 1965 dog 1 300 personer på våra vägar - i fjol knappt 500 - trots att antalet bilar mer än fördubblats under samma period. Plötsligt framstår arbetet med trafiksäkerheten som förvånansvärt framgångsrikt.
Nollvisionen är formulerad av vägverkets trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall. Metoden för att nå visionen är att inte söka några få nyckellösningar, utan se trafiken som ett komplicerat system där ett oräkneligt antal små och stora justeringar ska ge effekt. Den bärande tanken är att bygga ett vägnät som förlåter mänskliga misstag. När vi gör något dumt ska mitträcken, rensade vägrenar, rondeller och intelligenta bilar (som inte får sladd och som förmår bromsa och styra sig ur faror på egen hand) rädda våra liv.
Detta systeminriktade tankesätt är säkert en bidragande orsak till att trafiksäkerhetsarbetet i Sverige varit framgångsrikt, men det finns något i ideologin som skaver.
Var finns det personliga ansvaret?
Om trafikanterna reduceras till organismer vars viktigaste förmåga är att begå misstag, så kommer nollvisionen i sanning att misslyckas. Människan är i grunden en rationell varelse som kan förstå varför man ska bete sig på ett visst sätt.
Ta bilprovningen. När den bildades 1963 rensades på några få år massor av bilvrak bort från våra vägar. Med åren har besiktningarna samtidigt bidragit till att de flesta av oss förstår att man inte bör köra omkring med läckande bromsrör och blanka däck, vilket gör att vi sköter våra bilar bättre i dag.
Nästa steg borde vara obligatoriskt alkolås i alla yrkesfordon och alla nya bilar. Det skulle inte bara förhindra många olyckor med de berörda bilarna. Det skulle på sikt öka alla bilisters förståelse för att alkohol och bilkörning inte hör ihop. Systemförändringar och personligt ansvar går hand i hand.