Vad sa Lars Ohly, egentligen, och vad viskade Göran Persson när herrarna bröt upp från sillfrukosten i regeringskansliet? Svensk inrikespolitik är som vädret. Lika upphetsande och inspirerande som en övergiven och möglig ensilagebal på östgötaslätten. Medan de tre samverkanspartierna träter om EU och flygplan formerar borgerligheten sina styrkor. Uppmarschen inför valet har börjat. Svenskt Näringslivs nye boss, moderaten Urban Bäckström rivstartar och kräver att regeringen förbjuder svenska fackföreningar att solidarisera sig med strejkande kamrater i andra länder. Kampen mot kollektivavtalet har börjat. De borgerliga tidningarnas ledarsidor är lydiga -- trots att de fyra partier som vill ta över regeringsmakten ännu inte berättat vad de vill om väljarna ger dem nyckeln till Rosenbad.
På en punkt förenas delar av det socialdemokratiska etablissemanget (läs partihögern) med borgarna. De vill att vänsterpartiet ska kastas ut ur riksdagen. En majoritet av s-väljarna vill annorlunda. De vill att s och v bedriver vänsterpolitik tillsammans. I veckan iklädde sig Lena Micko och Lars Stjernkvist rollen som utkastare. "Bryt med vänsterpartiet", lyder stridsropet. Micko/ Stjernkvist ser helst att partiet grovhånglar med mp. Mer av den varan blir det. Allt handlar om att påskynda den förruttnelseprocess som vänsterpartiet inlett för egen maskin. "Samarbetspartierna" s och mp avvaktar i kulissen och hoppas kunna lägga beslag på det sönderfallande partiets medlemmar. Borgarpartierna gnuggar händerna. Varför förta sig när "samverkanspartierna" på vänsterkanten slåss inbördes?
Vill Persson & Co fortsätta regera? Det verkar inte så. De senaste dagarnas plågsamt pinsamma politiska piruetter får säkert många s-väljare att överväga soffan i stället för vallokalen i september 2006.
EU-frågan och tillväxtpolitiken. Varför såsar regeringen? Medge att EU-fördraget gjort bankrutt och satsa på ett folkligt samtal om unionens framtid tillsammans med övriga europeiska s-partier. Tillväxten: Förverkliga idéerna från det utmärkta dokumentet "Innovativa Sverige", krydda med de förslag som återfinns i "Framtid för Sverige" (Göran Johnsson, Carl Bennet m fl) och gå armkrok med det av Carl Bennet ledda projektet "Framtidens näringsliv". Visa att socialdemokraterna vill mer än att administrera makten.
-- Det är dags att skrota enpartisten, heter det på borgarpartiernas gemensamma hemsida där de demagogiska överdrifterna firar triumfer. Borgaroffensivens mest vidriga inslag hittills är den annons som ett antal högerliberaler lät publicera i en lettisk tidning och Expressen. Artikeln attackerar kollektivtavtalsprincipen, facken och Sveriges regering; artikelförfattarna drar sig inte för att indirekt jämföra kollektivavtalet med Sovjets förtryck av de baltiska staterna.
Arbetet är en vara. Kollektivavtalet är det skydd som gör att arbetaren inte behöver sälja sin arbetskraft till underpris. Den principen får arbetarrörelsen aldrig rucka på.
I Memphis är det 27 grader varmt. I Kisa, Östergötlands Memphis, är det svalare. I helgen läser jag Emer McCourts roman "Elvis, Jesus och jag" (Bonniers). Bra titel. Skulle kunna handla om mig. Trevlig helg, sup & svälj!
Å andra sidan
Torbjörn Gustavsson
Socialdemokratisk krönikör