Vore det val i i dag skulle borgarblocket vinna och FredrikReinfeldt bli statsminister. Inte konstigt att sommarvärmen dröjer.Dessbättre återstår drygt ett år till valet. Ett år i politiken är enevighet; allt kan hända.
Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning är den endaopinionsundersökning som är värd att tas på allvar. SCB intervjuar 9000 personer, och även om bortfallet är stort speglar undersökningenhur vindarna blåser. Man behöver inte vara professor i statskunskap föratt fatta att borgarna i allmänhet och moderaterna i synnerhet harmedvind. Den är inte i första hand ett resultat av en profileradpolitik -- något gemensamt borgerligt program existerar inte, väljarnahar ingen aning om vad borgarna vill om de hamnar i Rosenbad -- utanberor mera på att många väljare är trötta på regeringen och dessoförmåga att hantera arbetslösheten.
-- Vi är stolta över Sverige, sa statsminister Göran Persson i veckans partiledardebatt.
Stolta? Ute i kommuner och landsting ser många väljare hurvälfärdens kärnverksamheter går på tomgång. Kommuner varslar anställdpersonal om uppsägning, inför avgifter på skolmaten, försämrar ochfördyrar äldreboendet. Vart tar alla "nya" miljarder till kommuner ochlandsting vägen? Sånt funderar väljarna över.
Moderaterna och deras släptågstrupper fp, kd och c drar nytta avvillervallan inom regeringsblocket. Det går inte en dag utan att de tre"samverkanspartierna" sliter fjädrarna av varandra. Klart folk frågarsig hur de ska kunna samarbeta efter 2006.
Det senaste året är ett förlorat år för socialdemokratin.Häpnadsväckande s k affärer har rullats upp, Göran Persson har långastunder tagit time out, åtminstone mentalt, från politiken,arbetslösheten ligger kvar på frånstötande höga nivåer. Ändå förklarar35 procent av väljarna att de röstar på s. Det visar vilket stortförtroendekapital socialdemokratin har hos väljarna. Nu gäller det attinte förskingra det kapitalet, utan att driva en politik ifolkflertalets intressen.
Visst väsen görs av det faktum att moderaterna lockar flerväljare från LO än tidigare. Det är inget att hetsa upp sig. Det helapåminner om tiden före valet 1991, då många yngre, manliga arbetaresympatiserade med ny demokrati eller moderaterna. Den förälskelsenslocknade tämligen snart.
Det mest eländiga med borgarpartiernas strategi är, förutom försöketatt bryta sönder kollektivavtalen, ansträngningarna att slå en kilmellan arbetande och icke arbetande. Arbetslösheten individualiseras,dvs den enskilde arbetslöse (eller långtidssjukskrivne) skuldbeläggs.Att luta sig mot socialförsäkringarna (som vi pröjsar ur egen ficka) ärdetsamma som att leva på bidrag. Så undermineras tilltron till detgemensamma välfärdsbygget.
Borgarblocket får blodad tand efter SCB:s undersökning. Tiden framtill valet blir en aldrig tidigare skådad mobilisering för en borgerligvalseger där näringslivets organisationer, pressen (85 procent ärborgerlig) och övriga påtryckargrupper satsar stort i försöken attkasta socialdemokraterna ur sadeln. Ska socialdemokraterna kunna mötaanstormningen och slå tillbaka systemskiftesattacken måste LO-folketmobiliseras. Det kan gå. Om s-ledningen och regeringen fattar vilka somär deras uppdragsgivare.