Inga fler skattesänkningar - men däremot kraftfulla statliga satsningar under återstoden av mandatperioden. Det lovade finansminister Anders Borg (m) i en intervju i DN i torsdags.
Skola, barnomsorg, forskning och infrastruktur hör till de områden som Borg vill gödsla ur skattekistan.
Man frestas att citera Broder Tuck i den där filmsnutten ur Robin Hood som SVT visar på julafton:
"Prisa Gud - nu kommer skatteåterbäringen."
En bred majoritet svenska väljare vill ha en väl utvecklad och gemensamt finansierad välfärd. I valrörelsen upprepade statsminister Fredrik Reinfeldt nästan som ett mantra att även de nya moderaterna ville värna om den skattefinansierade välfärden.
Det finns skäl att tro att det var den linjen, i kombination med arbetslinjen, som vann valet åt alliansen.
Och det är rimligt att tänka sig att många av de väljare som tog till sig det budskapet har känt sig svikna. Det har skurits i a-kassan, i sjukförsäkringen, regler har stramats upp och visst - jobben har kommit och ekonomin har gått som tåget. Statsskulden krymper och budgetöverskottet växer.
Men vad hände med välfärden?
Är det något som kan vinna tillbaka dessa väljare så är det att satsa på välfärdsbygget.
Mycket tyder på att alliansregeringen lärt sig av socialdemokraterna när det gäller att administrera en mandatperiod: Att hålla hårt i pengarna i början av en mandatperiod och skynda sig att genomföra impopulära åtstramningar - för att sedan strö pengar omkring sig lagom till valet. Då har väljarna hunnit glömma de beska dropparna.
Moderata kärnväljare är nog måttligt entusiastiska över de signaler Borg sänder ut. Det finns fortfarande moderater som anser att sänkt skatt alltid bör ligga någonstans nära toppen på prioriteringslistan. Då duger det inte att finansministern tar på sig spenderbyxorna.
Men den historiska skattesänkning för vanliga människor som regeringen är på väg att genomföra har än så länge varit märkligt framgångslös mätt i väljarsympatier. Steg två av jobbavdraget träder i kraft 1 januari 2008 och för många låg- och medelinkomsttagare innebär det en samlad skattelättnad på ungefär en tusenlapp i månaden.
Detsamma gäller den ökade sysselsättningen - den har inte vunnit några sympatisörer åt regeringen. Om regeringen nu förstärker välfärden - ja, då är det svårt att se vad mer väljarna kan vänta sig.
Det vore trots allt svårt att begripa om fler jobb, sänkt skatt och förbättrad välfärd inte skulle räcka för att vinna väljarnas förtroende en andra mandatperiod.