Trycket mot Iran måste öka. Det sade Israels premiärminister Ehud Olmert på sitt besök i Washington DC i går. För president George W Bush gäller det nu att hålla ögonen på bollen och attackera rötterna till konflikterna i Mellanöstern.
Det är lätt att förstå att Olmert är angelägen att tala om Iran. De flesta israeler är djupt bekymrade över iraniernas anrikning av uran och alla hätska angrepp från president Mahmoud Ahmadinejad. Man menar också att världssamfundet inte gör tillräckligt för att sätta stopp för upprustningen av potentiella kärnvapen.
Reaktionen är knappast överdriven. I söndags kväll kom ett nytt utfall mot Israel från den iranske presidenten.
"Eftersom denna regim går emot livets väg kommer vi snart att se den försvinna och förstöras", sade Ahmadinejad under ett ministermöte.
Det är uppenbart att George W Bush och Ehud Olmert behöver göra något djärvt. Efter bakslagen i Irak och kriget i Libanon är förtroendet för de båda ledarna lägre än någonsin.
Men det betyder inte att ett militärt ingripande i Iran är vare sig klokt eller önskvärt. I stället gäller det att både byta kurs i Irak och återta initiativet i konflikten mellan israeler och palestinier. Sannolikt skulle det ge hopp åt moderata krafter och underminera det växande stödet för de radikala i regionen.
Framför allt är det viktigt att påskynda den färdplan för fred som den så kallade kvartetten (FN, EU, USA och Ryssland) presenterade 2003. Bush måste ägna bra mycket mer energi åt visionen om en palestinsk stat och hur den ska kunna förverkligas innan han lämnar sitt ämbete.
Han skulle också kunna spela en betydelsefull roll som medlare i ett fredssamtal mellan Israel och Syrien.
Det vore också önskvärt om Ehud Olmert kunde ägna lika mycket tid åt att uppmuntra en palestinsk samlingsregering som åt att jämra sig över att Israel inte har en partner för fred. För det är först när den politiska och ekonomiska bojkotten av det palestinska folket upphör som det går att se ljuset i tunneln.
Detta är ingen omöjlig uppgift. Ariel Sharon, arkitekten bakom bosättningarna, visade att det fanns en väg ut ur Gaza. Och Ehud Olmert har tidigare ställt sig bakom förslaget om en israelisk reträtt från stora delar av Västbanken.
George W Bush kommer länge att förknippas med den brutala kampen mot terrorismen. Men om han sköter sina kort väl kan han också bli ihågkommen som den president som skapade förutsättningar för fred mellan israeler och palestinier.
Det vore ett betydligt trevligare eftermäle.