C vill undvika att byta partiledare strax inför nästa val. 1998 avgick Olof Johansson bara månader före riksdagsvalet, och efterträdaren Lennart Daléus var så okänd att C:s valaffischer visade hans porträtt med texten "Det här är Lennart".
Daléus blev inte heller särskilt långvarig på posten, 2001 valdes Maud Olofsson till partiledare.
Och som sådan har hon gjort ett hästjobb. Väljarna visste inte var de hade C efter Olof Johanssons vinglande: Han var minister i Carl Bildts regering 1991-94 men avgick före valet i protest mot Öresundsbron, och året därpå inledde han ett samarbete med den nyvalda S-regeringen som pågick till 1998.
Att Maud Olofsson satte ned foten och sade att C är ett borgerligt parti var förutsättningen för att alliansen skulle kunna bildas. Att Maud Olofsson satte ned foten och gjorde upp med partiets gamla kärnkraftsdogmatism har gjort alliansen till den mest samspelta borgerliga regeringen i modern tid. Att Maud Olofsson satte ned foten och vägrade förstatliga bilfabriker under finanskrisen ska vi vara glada för i dag, när vi ser vad som händer med Saab.
All heder åt Olofsson för hennes flitiga fotarbete, men hon har tagit mycket stryk. Att sätta ned foten så ofta och bestämt provocerar, och med tanke på allt skäll hon har fått är det inte konstigt att partimedlemmarna undrar om hon orkar med en valrörelse till.
För det är så avgångskraven låter - strategiska snarare än missnöjda. Centerpartisterna som kräver Olofssons avgång är egentligen nöjda med henne, men vill låta en ny partiledare styra förändringsarbetet och undvika en ny Daléussituation.
Enligt Aftonbladet, som hänvisar till hemliga källor, är det till och med så att diskussionen tagit fart för att Olofsson försöker matcha fram sin egen favoritkandidat som efterträdare. Det handlar om it- och regionminister Anna-Karin Hatt, som nyligen skrev att hon kandiderar till partistyrelsen (DN Debatt 4/4). Många tolkar artikeln som att hon egentligen kandiderar till att bli partiledare, enligt Aftonbladet med Maud Olofssons välsignelse.
Men det finns en stark utmanare. 27-åriga Annie Johansson, som personkryssades in i riksdagen 23 år gammal och som är partiets ekonomisk-politiska talesperson, är många centerpartisters favorit. Hon är lika grundmurat borgerlig och företagsvänlig som Olofsson, vilket är viktigt - ett nytt vingel-C vore trist och alliansen behöver ledare som tänker på företagen.
Annie Johansson skulle kunna slåss med MP:s Gustav Fridolin om de unga väljarna samtidigt som hon har det ideologiska temperamentet för att ta en debatt med Håkan Juholt. Annie Johansson som partiledare, med erfarna C-politiker på ministerposter, skulle kunna bli en fullträff för alliansen. Men det är C som avgör om Olofsson har gjort sitt och om Johansson är efterträdaren de vill ha.