Var och en som under dagarna tagit några steg ute på den östgötskalandsbygden kan knappast ha undgått att mötas av respektingivande och iflera fall kanske förskräckande vittnesbörder om naturens makt. Destormar som har rasat över oss har ju inte bara lämnat ett stort antalmänniskor utan ström utan också lämnat högst påtagliga spår i detöstgötska landskapet i form av omkullblåsta träd. I flera fall är detfrågan om väsentligt mer än enstaka grupperingar. Och då skall vetasatt i vårt södra grannlandskap Småland liknas vidsträckta arealer vidjättelika plockepinnhögar.
Hela skogar har förötts i Sverige. Enligt en uppskattning har skogmotsvarande tio till femton års avverkning blåst ned över landet. Detär enorma förluster som har gjorts.
Frågan är om den breda allmänheten äger en riktig föreställning omvad skogen egentligen betyder för Sverige. Vi vill nog gärna se oss somen spjutspetsnation som håller sig framme inom förädlingsindustri ochavancerad servicesektor. Och det är delvis rätt men bara delvis. Förfaktum är att vi aldrig lämnat vår traditionella roll sområvaruproducent av skog. Skogsnäringen står för inte mindre än hälftenav den totala svenska nettoexporten, 64,8 miljarder kronor. Somjämförelse kan nämnas att telekom står för 12,3 miljarder ochfordonsindustrin för 35,6 miljarder kronor.
Skogsförödelsen är alltså mycket mer än ett slag mot enskildaskogsägare. Det är ett slag mot svensk ekonomi som berör oss alla.
Därför finns anledning att just i det läget peka på hur den svårasituationen kan påverkas i bästa möjliga riktning. Det är så passmycket skog som blåst ned att det finns skäl att fundera på vilkaprinciper näringen egentligen skall drivas efter nu när återplanteringkommer att ske.
Vårt nuvarande moderna skogsbruk är nämligen behäftat med brister.Skogsbruket har blivit för "rent". Man har rensat för mycket, så passatt mycket av den tidigare naturliga livsmiljön fått stå tillbaka fören mer klinisk miljö som saknar mycket av den ekologi som präglade dentraditionella skogen. En klok strategi inför upprensningen avskogsskadorna vore att låta en del av träet ligga kvar där det ligger.Det blir då ett material till gagn för insekter och smådjur som leverpå dött trä, något som fram till nu varit en relativt knapp resurs inaturen.
Vidare bör tillfället tas i akt att återplantera lövskogar därgranskog nu ligger för marken. Granen är ett främmande inslag iSydsverige. Anledningen till att denna hopplöst trista art har sprittsig hit har inte ett dyft med naturlighet att göra utan med kortsiktigtekonomiskt tänkande. Med gran får man nämligen till en högreavverkningstakt. Men baksidan av myntet, att granen ökar surhetsgradeni marken och påverkar hela den omgivande ekologiska miljön, finns intemed i kalkylerna. Men både för landskapets och den ekonomiskalångsiktighetens skull bör nu chansen tas att vrida utvecklingen åträtt håll. Lövskogen åter!
Markägarens sak? Som sagt -- skogen berör oss alla.