Den opinionsmätning som Statistiska centralbyrån (SCB) redovisar kanske ses av flera som en i mängden, inte minst för att den bekräftar den borgerliga ledning som vi sett under hela våren. Men saken är den, att när något bekräftas av SCB, då är det också bekräftat med stort B. Undersökningarna bygger nämligen på ett stort urval, i det här fallet drygt 9 000 röstberättigade personer.
Därför blir också de flöden mellan partierna som SCB observerar extra intressanta. Den här gången visar de på ett trendbrott i svensk politik, nämligen att det strömmar väljare direkt från socialdemokraterna till moderaterna. Och inte vilka väljare som helst, utan arbetare, kärnväljare.
Moderaternas partisekreterare Sven-Otto Littorin jublar. Det går att förstå. Partiet rycker fram rejält sedan november, då förra mätningen gjordes. Men att man tar emot så pass mycket arbetarväljare är också ett bevis på att den moderata strategin är riktig. Den så kallade arbetslinjen, budskapet att det måste löna sig mer att arbeta än att inte göra det, går uppenbarligen hem i socialdemokratiska led. Bland arbetare totalt har moderaterna gått från 8,9 procent till 16,3 procent.
Det är en manifestation av att det går att förnya i svensk politik bara man vill. Det behöver inte vara så att all dynamik måste ske inom de respektive blocken, och det behöver inte vara så att alla röster bestäms av klassuppdelningar som kan härledas tillbaka till 1800-talet.
Det är det som är omvälvande. Inte att det ena eller andra partiet ligger före något annat i opinionen. Utan att själva spelplanen förändrats. Och det till socialdemokraternas nackdel.