Det rapporteras om lyckade försök i kampen mot våldet. Från de taxi-företag som har provat att installera kameror i bilarna meddelas att resultatet i form av minskat våld mot taxichaufförerna har varit "över förväntan". Chaufförerna är betydligt mer säkra nu än vad de var tidigare. Nu rekommenderas andra taxiföretag att pröva samma sak.
Det är säkert ett mycket lyckat grepp. Precis samma erfarenheter har de skolledningar som har tröttnat på all skadegörelse och som också har satt upp kameror på skolans område. Även de kan berätta om radikala förbättringar.
Vi bör redan nu kunna slå fast att kameraövervakning är ett mycket kraftfullt vapen gentemot allehanda bus. Men frågan är om det inte hade funnits större anledning till lättnad om motsatsen hade bevisats. För detta tvingar oss till plågsamma överväganden.
Kameraövervakning är trots allt något integritetskränkande, oavsett hur högljutt vi försäkras om att allt överflödigt bildmaterial förstörs. Och ju högre övervakningens nyttovärde är desto svårare blir det att hävda medborgarnas rätt att slippa filmas överallt. Och ju vanligare det blir med kameror desto vanare kommer människor att bli vid att låta sig filmas.
Risken är uppenbar att "de små stegens tyranni" successivt kommer att tränga undan individens rätt till integritet allt eftersom den där linsen uppe i hörnet förvandlas till ett vardagligt inslag i tillvaron. Det är hög tid att en genomgripande diskussion tas redan nu om var gränserna för allt filmande skall gå, oavsett nyttan.