Ord och inga visor. Det var det i ett mejl från Göran Tollbäck i torsdags. Så här skrev han:
"Vi har genom Obamas seger i presidentvalet bevittnat en av de största politiska händelserna i modern tid. Men Corren har andra ögon. I dagens pappersupplaga toppar en nyhet om en dam i Åtvidaberg med jätterubriker. Det vittnar om en provinsialism och inskränkthet som inte kan beskrivas som annat än en intellektuell härdsmälta fullständigt ovärdig en av våra största landsortstidningar."
Göran Tollbäck väcker en viktig diskussion - tack för det, Göran! Jag håller med dig om att vi bevittnat en mycket stor händelse. Det handlar inte om att det är val till ämbetet som världens mäktigaste politiker, eller ens om att det blev en jordskredsseger för en av kandidaterna. Det som för alltid kommer placera detta val i historieböckerna är det faktum att en svart man vann. En svart man i ett land som för bara ett ögonblick sedan kännetecknades av brutal rasåtskillnad. Det är bara tre år sedan Rosa Parks avled. Rosa Parks som 1955 vägrade resa sig på bussen och ge sin sittplats åt en vit man, trots att busschauffören krävde det av henne. Lagen var på busschauffören och den vite mannens sida, men Rosa Parks protest blev inledningen på den moderna medborgarrättsrörelse som i onsdags morse kunde triumfera när Barack Obama höll sitt segertal.
Därför är det med glädje som jag kan konstatera att Corren på bästa nyhetsplats följt denna händelse, som utspelat sig så långt från vårt spridningsområde. Ett litet urval:
Förra onsdagen, en vecka innan valet, intervjuade Johan Sievers en republikan och en demokrat från Linköping om deras ställningstaganden. På valdagen prydde kandidaterna sidan ett och första nyhetsuppslaget ägnades åt valet. Till onsdagstidningen hann varken Corren eller någon annan morgontidning få med valresultatet eftersom det blev klart under natten, sedan tidningarna gått i tryck. Det tog vi igen torsdags med Obamas firande såväl på förstasidan som över våra tre första nyhetssidor.
Ändå är det just den tidningen som Göran Tollbäck är missnöjd med. Orsaken är att nyheten överst på Correns förstasida den dagen var "76-åring får böta för rapp med käpp". Det handlade om att Kerstin Gunnarsson från Åtvidaberg får böta för att hon efter flera år av trakasserier slog en nioårig pojke.
Och här är jag inte överens med Göran. När torsdagstidningen nådde läsekretsen var nyheten om Obamas seger ett dygn gammal och snart sagt varenda människa på jorden hade nåtts av budskapet. Att lägga den nyheten i topp - som om vinsten vore en nyhet för läsekretsen - hade varit dåligt hantverk av Correns nyhetschef.
Än viktigare är att det som kännetecknar dagstidningen är blandningen. Blandningen mellan högt och lågt, stort och smått, globalt och Åtvidaberg. Det var med viss stolthet jag vek upp Corren i torsdags morse och mötte en tidning som innehöll alltihop.