Den grova, organiserade brottsligheten ökar i Sverige. Kritiken mot detta nedslående faktum är stenhård. Kriminalkommissarie Walter Kegö har på regeringens uppdrag lett projektet Mobilisering mot narkotika. Hans kritik mot den dåliga, för att inte säga obefintliga, bekämpningen av grova brott är svidande.
Organiserade kriminella får agera ostört, menar han, och hävdar att det inte förekommer något agerande mot dessa över huvud taget. Och det trots att det nu finns fler poliser än tidigare och pengar avsedda för brottsbekämpning.
Bristande samordning, omoderna datautrustningar och avsaknad av övergripande mål och prioriteringar är några av de orsaker Kegö anger. Han hävdar att det främst är MC-gäng och utländska grupper som svarar för den multikriminella verksamheten i landet, med narkotikahandel som nav.
Rapporten som läggs fram i dag är ännu ett tecken på ett vittrande folkhem och välfärdssamhälle. Den innebär också att pinsamt underbetyg till alla de myndigheter som har ansvar för att grov brottslighet inte ska få härja fritt.
Ett samhälle där personer som ägnar sig åt narkotikahandel, åt våld som misshandel och andra brutala övergrepp tillåts operera fritt, är ett samhälle där anarkin lurar bakom hörnet, ett samhälle där medborgarna inte tillförsäkras den trygghet de har rätt att kräva, och ett samhälle som ger helt fel signaler åt dem som ännu inte debuterat inom kriminaliteten men har tankar åt det hållet.
Situationen är, om rapporten återger verkligheten rätt, ytterst alarmerande.
Kampen mot den grova organiserade brottsligheten måste få allra högsta prioritet och de brister som påpekas i Kegös rapport måste omgående åtgärdas.