I stället demonstrerar folk, medan den politiska oppositionen vägrar ta ansvar.
Greklandskrisen inleddes i slutet av 2009. Då erkände premiärministern att underskottet inte var 3,7 procent av BNP utan 12,7 procent. Det var det borgerliga partiet ND som under sin regeringstid hade fifflat med siffrorna, för att räntorna skulle hållas nere så att man kunde ta stora lån utan att det blev dyrt.
Men socialistpartiet Pasok har också del i krisen, eftersom de liksom ND har byggt upp en ohållbar ekonomi med alldeles för stor offentlig sektor, korruption och svågerpolitik och en oerhört stel arbetsmarknad. Lägg till det att löner och priser i Grekland under "tillväxtåren" - som alltså byggde på en bluff - drog iväg till nivåer som inte alls motsvaras av produktiviteten i landet.
Förra året betalade EU, Europeiska centralbanken och IMF ut ett stort stödpaket till Grekland, som i gengäld fick genomföra tuffa nedskärningar. Men eftersom Grekland har blivit svartlistade på den privata lånemarknaden står man nu inför en akut kassakris. Utan påfyllning kommer Grekland snart inte att ha pengar att betala ut pensioner och löner till statsanställda.
Det är därför EU just nu intensivförhandlar om ett nytt krisstöd till Grekland. Med ett sådant följer nya krav på nedskärningar och privatiseringar, och det har skapat politiskt kaos i landet. Fackföreningar strejkar, folk demonstrerar på gatorna och oppositionen - från borgerliga till kommunister och nationalister - utnyttjar tillfället till att kasta skit på regerande Pasok och premiärminister Papendreou.
Det är obegripligt, eftersom det just inte finns några alternativ. Om Grekland vägrar att ta emot krishjälpen på grund av kraven om motprestation så går landet i konkurs. Det skulle knappast göra situationen bättre för grekerna. Fack och demonstranter, men framförallt den politiska oppositionen, måste skärpa till sig och inse allvaret.