Mycket ska man höra innan öronen faller av. Men snart kommer nog få att reagera när Mona Sahlin säger obegripliga saker. Det gäller inte bara borgerliga utan förmodligen också socialdemokrater.
Hon har inte visat på något större ledarskap som ordförande för det överlägset största partiet i den rödgröna treenigheten. I stället låter hon sig degraderas till en jämlik partner med övriga partiledare/språkrör, fastän hon borde vara frontfiguren för samarbetet. Sahlin är den självklara statsministerkandidaten - det är en bild som hon än så länge inte har rubbat. Men man kan inte låta bli att fundera över hur ministerposterna vid en eventuell valseger kommer att fördelas. Om de i jämlikhetens namn ska baseras på något annat än valresultat blir en demokratisk motivering problematisk.
De rödgröna värjer sig för den "överkörarteknik" som de anser att alliansen tillämpar när tre partier tillåts köra över det fjärde. I stället kan oenighet få råda, vilket knappast låter som en lämplig grund för en förtroendeingivande och sammanhållen regering. Ännu ett prov på Sahlins överraskande undfallenhet och änglsan över att sätta ned foten.
Frågan är varför?
Som om detta inte vore nog släpper Sahlin bomben att hon vill stoppa svensk energiexport med undantag för de nordiska länderna. Anledningen är att den höjer elpriserna i Sverige. "Vi har ett behov av att utveckla vår egen elmarknad", resonerar hon. Hur en sådan utveckling hindras av energiexporten förstår nog bara Mona Sahlin.
Hennes uttalande fick näringsdepartementet att ta sig för pannan. Att utveckla en gemensam elmarknad är en process som pågått under lång tid - också då Sahlin var energiminister... Statssekreterare Ola Alterå tror att det kan bli "svårt för en svensk regering att förklara för till exempel våra baltiska grannländer att vi nu skulle ha ångrat oss och vill avskärma oss". Ja, och överlämna dem i händerna på Ryssland med sin gas.
Den bleka förklaringen måste vara att Mona Sahlin vill blidka de industrivänner inom LO som anser att hon borde ha gjort upp med alliansen om kärnkraften. Genom protektionistisk retorik försöker Sahlin övertyga dem om att Sveriges elförsörjning är tryggad även med en rödgrön regering.
Protektionism är en farlig väg att gå, men tyvärr syns här och där tendenser att lockas av dess trångsynta kortsiktighet. Det statliga stödet för bilindustrin i Frankrike är ett exempel som statsminister Reinfeldt uttryckt oro över.
Sverige måste ta ett globalt miljöansvar, men det har Miljöpartiet delvis haft invändningar emot. Det är konstigt eftersom miljön tillsammans med ekonomin är de främsta exemplen på problem som inte går att lösa nationellt. Språkröret Peter Eriksson hävdar att även den rödgröna energipolitiken kommer att alstra elöverskott. Frågan är vad de ska med det till om Sahlin vill stoppa exporten.
Å andra sidan kanske det är ytterligare en fråga där de är överens om att inte vara överens.
Citat: "Protektionism är en farlig väg att gå."